Så många danser..,

... så lite tid.

 

Ingen ska påstå att salsoholics är trångsynta och fnyser åt allt utanför deras område. Folk är nyfikna på både nyheter och traditioner. Bara på lilla Chicago bjuder de på små shower med tango, Spoken Word, diverse swingdanser och egentligen allt möjligt. En riktig kulturverksamhet.

Den sista omgången på Chicago igår bjöd på en liten Flamencoshow, Mira Hannula och två elever som jag inte vet vad de heter. De dansar till vad som kallas en Bulería-rytm, en av många rytmer och harmonier i en komplex musik- och dansform.

Lära sig mer om Flamenco kan man göra här, en märklig historia med snåriga rötter i Andalusien, Grekland, Jemen, Kuba, Bysans, från européer, zigenare, judar, araber, greker och det svarta Afrika. 

 

Sen en liten uppvisning av en ny dans som lär komma starkt i Sverige.

 

West Coast Swing, Kaliforniens nationaldans (delstatsdans? landskapsdans?, öh?)

Det finns ett fåtal pionjärer, och man märker att det är ett stort intresse för denna coola dans, som funkar till ett så brett spektrum av musik.

Jag småpratade med en man från Göteborg som dansat linjestil i 10 år. Han hade tagit några privatlektioner och skulle dra igång någon sorts West Coast Swing-aktiviteter där nere. Han hade hittat "sin dans" och var helfrälst. 

WCS liknar salsa linjestil, vilket inte är en slump. På femtiotalet körde Palladium Mambo några dagar i veckan, och när inte de var igång körde Savoy Ballroom Swing. Dansarna pendlade mellan respektive ställe - swingdansarna dansade Mambo med swinginfluenser på Palladium, och mambodansarna dansade Swing med mamboinfluenser på Savoy. Lite swinghistoria här.

Här har vi Marina Prada och Anders Hovmöller, improviserad dans.

 

Hmm.., allt detta med swinginslag, alla dessa influenser från amerikansk jazz etc.., då kan ju icke-latino jänkare också göra anspråk på sin del av salsamusiken, eller?