16-19/12 var det tävling..., "World Salsa Championships 2009".
Jag skulle väl ha kunnat ha det på salsaistockholm.com, eftersom våra egna Ibi och Marina var med. Men det var ju trots allt i Florida och inte i Stockholm.
Tyvärr hittar jag inte videos från alla deltagares finalprestation från Salsa On1-delen
1:a plats
Liz Lira & Cristian Oviedo med 87.844 poäng. De representerade Los Angeles.
2:a plats
Eli Torres & Yen Dorado med 85.933 poäng. De representerade Puerto Rico & Philadelphia.
Två män alltså. De hade tydligen sagt till att de inte ville att några videos med dem från tävlingen skulle läggas ut, men jag lägger väl ut en video från "Mayan Pro Salsa Finals 2009", så att man i alla fall får något grepp om vad för sorts dansare de är. Mayan ger intryck av av att vara en större tävling. De vann där, Liz Lira och Cristian Oviedo kom tvåa.
3:e plats
Roberto Arenas Jr. & Marie-Josee Strazzero med 84.320 poäng. De representerade Laval, Kanada.
4:e plats
Ricardo Tellez och Tianne Frias med 83.590 poäng, från San Francisco.
5:e plats
Ibirocay Regueira & Marina Prada från Sverige. På WSC:s egen sajt står det att de representerar "Scandanavia", proffsigt..., de har väl inte tävlat mot folk från Danmark eller Norge för att ta sig dit? Och vad är "Scandinavia" egentligen? Termen är ju minst sagt vag internationellt sett.
6:e plats
Gabriela Equiz & Martin Gonzalez från Tijuana i Mexico
7:e plats
Vera Rowe & Darlin Garcia, 78.944 poäng. De är från Boston respektive Philadelphia
8:e plats
Elina Kostova & Kikis Kakoullis med 78.122 poäng från Bulgarien och Cypern. Det finns ingen video på dem vad jag kan se. Sen finns det visst sisådär fyra olika stavningar av Elina Kostova, tja...
9:e plats
Corinne Tardieu & Joseph Neus med 77.767 poäng från Montreal i Kanada
10:e plats
Nerea Perez & Luis Chavez med 77.189 poäng från Spanien.
"Salsa Seven" - klåpare?
Jag får faktiskt intrycket att World Salsa Championships var någon sorts fiasko rent kommersiellt och organisatoriskt.
Det sköts tydligen av "The Salsa Seven" under ledning av Albert Torres, som under tävlingen refererades till som "The Salsa Six", utan förklaring.
Albert Torres är ett stort namn inom salsaevents, men det här verkar det ju skött utan något större engagemang. Ska det verkligen vara så omöjligt att sälja biljetter till ett "Salsa-VM"? Kan de inte fixa det samtidigt med någon salsakongress så att det kommer mer folk?
Först ställde de in 2008, sen skulle de vara på Disney World i Florida eller vad det nu var, sen när det gick dåligt med biljettförsäljningen flyttade de till något Hard Rock Hotel, och i sista stund till ett ännu mindre Sheratonhotell vid flygplatsen.
Det var nu alltså fjärde gången, och tävlingen har visst blivit mindre för varje år. Den här gången kan det inte ha funnits plats för fler än de tävlande, funktionärer och de närmast anhöriga i den lilla lokal med skruttig ljudanläggning det till sist blev. Någon skrev att att det knappast var mer än 30 betalande gäster. Succe?
Tittar man på deras sajt, så.., tja.., det ser ju lite sorgligt ut...
Musik som sätter igång automatiskt signalerar ju inte direkt professionalism, dåligt språk (i sina "Seven Pillars" skriver de exvis "thru" istället för "through", what?), och när man kollat efter har det generellt sett varit riktigt dåligt med information. Det står fortfarande info om Hard Rock-hotellet fast de ju bytt location, en massa sidor med info "coming soon". Låg standard på foton.
De bryr sig inte ens om att stava de tävlandes namn korrekt, och struntar i att kolla vilka länder de egentligen representerar.
Dansare i världsklass tränar hårt och åker över halva jordklotet och arrangörerna orkar inte att kolla vad de heter och var de bor?
Kan ju tyckas som en struntsak, men ska man göra anspråk på att vara proffsig så...
Njaää, jag får snarare intryck av klåpare. Kanske lika bra de skärper sig eller lägger ned och lämnar över VM-ambitionerna till folk som bryr sig.
Frågan är bara till vem och vilka..
Vad man kan se finns just inga kandidater.
"World Salsa Federation" - geschäft?
Det finns någon sorts konkurrerande "World Salsa Federation", som påstår sig vara "The Governing Body for Salsa Dancing and Competition World Wide", plus att de brukar slänga in att de är "recognized". Hmm..., recognized av vilka då?
Sajten verkar vara gjord av en tolvåring, och tja..., för mig skriker den bluffmakare. Googlar man ser man att de har tveksamt rykte, och när jag för en tid sedan kollade deras stadgar (som verkar bortplockade nu) - nä.., jag skulle nog säga att det är bäst att hålla sig borta.
Ser ut som om WSF försöker sälja "certifieringar" till instruktörer och salsaskolor. Som sådana där nätuniversitet med ståtliga namn där man kan köpa en doktorsgrad utan att behöva jobba så hårt?
Rätta mig gärna om jag har fel, men utifrån vad de själva skriver och vad andra har att säga om dem så är det intrycket jag får.
Mayan?
Mayan World Salsa Championships kanske? Verkar ju vara hyfsat stort och jag har inte hittat något direkt negativt. Deras sajt är förstås en sådan där galen Flash-variant, knappt uthärdlig. Men kan väl ses som proffsig av den som gillar sånt. Fast det verkar ju mest vara någon sorts salsaklubb som kör ett årligt event, svårtolkat vad det handlar om egentligen.
Ingen som bryr sig?
Nåja..., det verkar som om det inte finns mycket intresse för tävlingar i salsavärlden. Svårt avgöra om det beror på att det hittills inte skötts bra, eller något annat.
En orsak.., hmm.., kan det vara så att det helt enkelt är för svårt för en lekman att avgöra vilka som är bättre eller sämre? Själv måste jag erkänna att jag inte har minsta chans att gradera dessa topp tio-dansare när de tävlar. När de socialdansar däremot, inga problem.
Lite synd att salsatävlingar i världsklass inte verkar funka - man tycker att sådana välorganiserade events borde sprida intresset för salsa. Men jaja..., är det så så är det så.
Således, brister är konstaterade...
Finns det några kvalificerade VM-arrangörer därute?
Som filmfanatiker kan jag konstatera att jag inte hittat någon dansfilm jag riktigt gillat. Men det finns gott om roliga och intressanta dansklipp på tuben, salsa eller inte salsa
Det kan vara bra danssceneri i usla filmer, OK dansklipp i lysande filmer, och en del som brukar kallas för "klassiker".
Vi får se vad jag hittar och vart det leder. Ett subjektivt urval, som jag kanske bygger på ibland.
Jag börjar med en favorit, från "Bande à part", så var man cool på 60-talet.
Den söta tjejen är för övrigt danska Anna Karina, som sen gifte sig med regissören Jean-Luc Godard. Låten och dansen är "Le Madison", komponerad för filmen av Michel LeGrande, som komponerat en del kända filmlåtar. Voice over av regissören själv.
Utan Anna och Jean-Luc hade vi aldrig sett den här dansscenen i Pulp Fiction, Quentin Tarantino blev totalt inspirerad
Han till och med döpte sitt produktionsbolag till "A Band Apart". Uma Thurman och John Travolta dansar till Chuck Berry, "You never can tell".
I en så cineastisk miljö som Jack Rabbit Slims måste ju Mia Wallace och Vincent Vega dansa filmiskt. John Travolta plockade dansmoves från Adam West (Batman) och hans "Batusi", Uma inspirerades av Duchess i Aristocats.
Här har vi "Mr Blonde" i "Reservoir Dogs", till "Stuck in the middle with you" av Stealers Wheel
Meningen var att Michael Madsen skulle spela sin bror Vincent Vega (Travolta) i "Pulp Fiction", men han hade inte tid.
Pratar man Quentin Tarantino glider man lätt över till hans kompis Robert Rodriguez, som är nästa regissör (Quentin skrev manus).
Det är dags för Salma Hayek som "Santanico Pandemonium" att göra entré i "From Dusk till Dawn". Välkommen till "The Titty Twister".
Salma improviserade sin dans, ingen koreografi. Musiken är "After Dark", Tito and Tarantula (det är de som spelar i filmen)
Hmm.., då ramlade man in på strippor, pole dancers och sånt.., Lindsay Lohan i "I know who killed me", vet ingen mer utskälld film eller utmobbad skådespelerska. Lindsay får vara med eftersom filmen är så extremt missförstådd.
Jag förstår inte varför åtminstone någon enstaka kritiker ser det uppenbara.
I filmen spelar Lindsay två tjejer, dels helylle-Aubrey som kidnappas av en sadistisk seriemördare; samt inte helt oskuldsfulla strippan "Dakota".
SPOILER! För att avslöja grejen på en gång, enda sättet att få filmen att över huvud taget gå ihop är att uppmärksamma ledtrådarna att Dakota inte existerar..., hon är en produkt av Aubreys fantasi. Dakota är ett trots allt framgångsrikt sätt för Aubrey att fly från verkligheten och göra motstånd mot sin plågoande. Filmen är en Menippeah, något helt annat än vad den ytligt sett verkar vara.
Jag återvänder en till paret Tarantino/Rodriguez.., och mera bad girls..., filmer som anses vara usla
Jag är svag för zombiefilmer. Här har vi Rose McGowan, välkommen till "Planet Terror".
Robert Rodriguez lämnade visst sin fru för henne. Han skrev musiken, "Grindhouse Theme".
Vi återvänder till Quentin Tarantino och "Death Proof", där Kurt Russel läser en dikt av Robert Frost,""Stopping by Woods on a Snowy Evening". Resultatet blir givetvis att Butterfly (Vanessa Ferlito) bjuder på en lap dance...
..., till tonerna av "Down in Mexico" av The Coasters.
Självklart, när det handlar om filmer och dansklipp, man kan inte förbise "Saturday Night Fever". Soundtracket till filmen sålde mer än någon skiva någonsin, fram till Michael Jacksons "Thriller". Svårt att säga om det var hans dansmoves som gjorde att Bee Gees sålde så bra, eller om det var Bee Gees som gjorde filmen så stor.
John Travolta, jo..., han rör sig bra. Han dansade disco tre timmar om dagen i nio månader för den här rollen, och gick ner nio kg. Fast han började med dans och musik redan som liten gosse, uppväxt i en mycket artistisk familj.
Hans favoritskådespelare var James Cagney, en riktig dansare och en tuff kille jag nämnt tidigare.
Det svarta paret dansar till "K-Jee" av MFSB. Vi tittar här på tidens innedans, "The Hustle", Puerto Rico-paret dansar "The Tango Hustle", skapad speciellt för filmen.
Men..., det är ju inte bara latinos, svarta och vitt folk som gillar att dansa. Låt oss inte glömma kineserna, som gillade att twista..
För den som måste veta allt, det är från Hong Kong-filmen "Incredible Rumour" från 1968.
Här sjunger Fong Po Po på kantonesiska, himla gulligt
Fast yxmördargäng gillar visst också att dansa segerdanser i Hong Kong, som i "Kung Fu Hustle"
Synd att inte Bruce Lee dansade i fler filmer, som jag nämnt tidigare
Nu har jag glidit in på mer obskyra områden, men bara för att visa hur twist och shake spred sig runt om i världen.., även i Litauen dansade man enligt tidens tecken. Här från "The small confession"
Den blev visst en riktig kultfilm där på andra sidan vattnet.
Men.., jag är långt ifrån redo att lämna discoepoken.., men nu börjar vi gå in på komedier och parodier..
"Starsky & Hutch", där Ben Stiller råkat få i sig något uppiggande. Vi lyssnar till KC and the Sunshine Band, "Thats the way I like it"
..., ännu en Dance Off, "American Wedding", Seann William Scott visar att straighta killar också kan dansa
("Maniac" - Michael Sembello, "Heaven Is a Place on Earth" - Belinda Carlisle, "Sweet Dreams (Are Made of This)" - Eurythmics, "Venus" - Bananarama, "Reflex" - Duran Duran)
Samma tema hittar vi i "Adam & Steve".. som jag inte ens kände till (trots att Parker Posey är med.., tänka sig).
(Den första hittar jag ingen uppgift om, men den andra är "Shit Happens" - Jackie Beat, tydligen skriven för filmen)
Ett hopp tillbaka till 80-talet, det verkar vara svårt att komma förbi John Travolta, här med Jamie Lee Curtis i "Perfect", nåt roligt sleazy cheesy över den här scenen.
De juckar runt till "Shock me" av Jermaine Jackson och Whitney Houston.
Sen under 90-talet och framåt gjordes en uppsjö av "streetdance"-filmer på i stort sett identiska teman. Jag har aldrig förstått vem som ville se dem. De var knappt uthärdliga. Jag vill inte plåga mig själv med klipp från junk som "Step Up", "Stomp the Yard", "You got served" och vad de nu hette. Men det gjordes ju trots allt minst en parodi, som denna "Dance Flick".
Nä, vi övergår från Hip Hop till dansernas dans.
Det är dags för Tango Dance Off..., "Take The Lead"
Antonio och Katiya Virshilas dansar till "Asi le Baila el Tango" av Veronica Verdier.
Antonio Banderas får en chans till, inte riktigt Tango, men åt det hållet, i "Mask of Zorro"
De river av en Pasodoble, till vad som lustigt då heter "The Spanish Tango" av James Horner
vs. Richard Gere i "Shall we dance" med Jennifer Lopez.
Låten är "Santa Maria (Del Buen Ayre)" av The Gotan Project.
Jämfört med Al Pacino och Gabrielle Anwar i "En kvinnas doft"..
Här rör de sig till "Por una cabeza" (med ett hästhuvud), komponerad av Carlos Gardel och Alfredo Le Pera. Den har en text som handlar om hur en spelare jämför sitt spelberoende med sin relation till kvinnor.
Har Arnold Schwarsznegger i "True Lies" någon nytta av sina muskler i samma låt?
Brad Pitt, i "Mr. & Mrs. Smith", är han en killer på dansgolvet?
Skriven för filmen tydligen, "Assassin's Tango" av John Powell.
Jag avslutar tävlingen med lite klassisk Marlon Brando och Maria Schneider i Bertoluccis fantastiska "Sista Tangon i Paris"
Diskret i bakgrunden hör vi filmens soundtrack av Gato Barbieri. Som det mesta i filmen är scenen improviserad, Brando var ju dyslektiker och orkade inte lära sig dialogen.
Domaruppgiften visade sig enkel, vilka scener jag gillade bäst...
Min vinnare är Marlon Brando i "Sista Tangon i Paris"..., han fylledansar, inte seriöst. Men det syns att han kan, vilket han borde efter att ha hängt som stammis på Palladium på 50-talet. Han vet vad det handlar om och levererar dans som är värd att se på.
En nära tvåa som lika gärna kunde ha vunnit...Al Pacino i "En kvinnas doft". I intervjuer insisterar han på att han inte kan dansa, det må vara hänt.., men här lyckas han enastående bra. Han och vackra Gabrielle Anwar är bra matchade, det funkar och ser äkta ut. Gabrielle har för övrigt en gedigen balettutbildning.
Richard Gere dansar överraskande dåligt. En stilig man som han borde kunna röra sig efter vad man sett i exvis "American Gigolo". Men här verkar han bli "intimidated" av Jennifer Lopez. Hon är en riktig dansare, han förlorar sin "panache" och verkar osäker. Plågsamt illa spelad passion från båda hållen. Ansträngt, krystat..
Antonio Banderas gillar att sjunga och dansa. Fast han är ju inte bra på det, han står där och försöker se barskt manlig ut när hon gör sina krumelurer. Nä, han kan inte dansa. Det ser återigen ansträngt och tillgjort ut.
Brad Pitts dansscen, som dans.., nä, dåligt. Kanske beror på att filmmakare inte har någon respekt för bensprattel till musik, men det är konstigt att de inte får till någon dans alls.
Arnolds Schwartznegger kan räta på ryggen och kliva runt om någon klappar takten. Scenen borde ha klippts bort, men filmen var förstås usel i vilket fall som helst.
Nä, slut på tangon..., över till lite mambo, med "Get Smart" och Steve Carell och storögda Anne Hathaway.
Har inte sett filmen, men Steve Carell och Lindsay Hollister lyckas dansa bra, till "El negro zumbon".
Vilket ju leder mig till filmen den sången skrevs för, "Anna" med förföriska Silvana Mangano..
..., som får vara med för att det är en så fin liten klassisk sång. Komponerad av Roman Vlad, text av Kurt Felz.
Fler tävlingsinriktade scener..., "Once Bitten" med Jim Carrey och Lauren Hutton.
Typiskt med en "dance challenge" i dessa 80-talsfilmer. Denna gång tilll "Hands Off" av Maria Vidal, det är visst hon som står där och sjunger i filmen.
Nu måste jag bara hoppa några decennier bakåt, till "Picnic". Mest för att det är en så enormt bra film, och för att jag gillar William Holden..
William Holden och Kim Novak dansar till "Moonglow". Holden var vettskrämd för danssekvensen och vägrade göra den om han inte fick 8000 dollar extra i stuntmanstillägg, och fick vara hur full han ville. Studion gick med på det, vilket han aldrig hade räknat med.
.. och ett annat perspektiv om att finna varandra på dansgolvet. här med Robert Hays och Julie Hagerty i "Airplane!"
Enkel humor, men effektiv, Julie Hagerty är som alltid bra på att spela lyckligt ovetande. "Stayin' Alive" av Bee-Gees.
Mer romantik.., då kan man inte slå BBC-versionen av "Stolthet och fördom". En lysande TV-produktion.
Av danshistoriskt intresse kan man ju notera att Jennifer Ehle (Elizabeth) och Colin Firth (Mr Darcy) dansar en engelsk 1600-talsdans, en "Country Dance", som blev "Contredanse" i Frankrike, kom till Haiti och Kuba som "Contradanza", utvecklades vidare till "Danza" och "Danzon". Här har vi en viktig delkomponent i det som efter några injektioner afrikanskar rytmern blev Son, och Salsa.
Kvinnornas klänningar var tidens (kring 1800) Georgianska mode. Inspirerat av föreställningar om hur man klädde sig i antikens Grekland.
Musiken är för övrigt "Mr. Beveridge's Maggot" av John Playford från 1695. "Maggot" betydde förstås inte "larv" på den tiden, utan snarare något i stil med "favorit".
För den som har bråttom finns en kortare filmversion med Keira Knightley. BBC:s tv-serie är förstås bättre, ska man klämma in en sådan bok i filmformat måste en hel del offras, synd på en så intelligent dialog.
Detta var ju en rolig liten film, "The Fearless Vampire killers",
.. av och med nyhetsaktuelle Roman Polanski och hans vackra fru Sharon Tate, som gick ett så tragiskt öde till mötes. De dansar här en menuett, en dans samtida till Country Dance. När danserna kom under 1600-talet var det ytterst kontroversiellt att män dansade med kvinnor i de högre klasserna. Vågat, skandal.
När man nu ändå är inne på vampyrer och historia, här har vi Leslie Nielsen och Amy Yasbeck dansande till en Czardas i "Dracula: Dead and Loving It".
Czardas-låten är Hungarian Dance No. 5 av Johannes Brahms.
Man hittar just inga bra danscener med salsa, jag flikar in något obskyrt..
Det ska visst vara från någon grekisk spionkomedi med Thanasis Veggos. Musiken är "Monsieur Canibal" av Sacha Distel.
Lite mer tidstypisk mambo. Darío Moreno är en för stor artist för att glömmas bort - "Oh! Que Mambo"
Han hette egentligen David Arugete, en turkisk, sefardisk jude. Ett musikaliskt underbarn som uppträdde på turkiska, grekiska, franska, italienska och spanska - en ikon för en ofta bortglömd pan-mediterraneisk identitet.
.. och jepp, i publiken ser vi Charlez Aznavour, Frankrikes Frank Sinatra.
Nåväl, det finns inte mycket salsa från filmvärlden på nätet, oftast dansas det så illa att jag inte vill visa upp det. Den här från "Dance with me", med Vanessa Williams och Chayanne kan ju annars duga.
Musiken är "Fiesta pa' los rumberos" av blonda Albita Rodriguez.
I brist på annat presentabelt får man återfalla i ren komedi.., Ben Stiller gör sin grej i "Along came Polly"
Jennifer Aniston (som av någon anledning brukar dyka upp i bra filmer och dåliga TV-serier), nappade på rollen för att få jobba med sin kompis Ben Stiller, och för att hon äntligen skulle få chansen att dansa salsa i en film. Musiken är "A Gozar Timbero", komponerad av Osvaldo Estivill, framförd av Tito Puente.
.., inte för att det är salsa, men den här danscenen kan ju vara roande, från det japanska originalet "Shall we dansu", som nog är att föredra framför versionen med J-Lo och Richard Gere.
En rumba alltså, filmens titel kommer från en låt i "The King and I" från 1956
Jominsann, hur ska man lära sig.., från en av de gamla grekerna? Man kan ju ta en titt på Anthony Quinn och Alan Bates i "Zorba", en mycket bra film.
Anthony Quinn hade en bruten fot under dansscenen här, och klarade inte av den dans som var i manus. Han hittade på en egen variant och lurade i alla att den var helt traditionell. Musiken är i alla fall "Syrtaki Dance" av Mikis Theodorakis.
Och så har vi ju Jennifer Gray i "Dirty Dancing", som smygtränar med Patrick Swayze
Låten är förstås "(I've had) The Time of My Life".
Jag gillar inte dansscenen något vidare, men filmen är OK och den är historiskt intressant. Egentligen är det en mycket judisk film. En delvis självbiografisk historia av "Mambo queen", Eleanor Bergstein", om Catskills-epoken i "Borscht-bältet", där den judiska övre medelklassen tillbringade somrarna på lyxiga hotell i bergen norr om New York - de judiska alperna. De var ju inte välkomna någon annanstans. Judarna höll liv i dessa idag så legendariska latinomusiker, de var de enda vita icke-latinos som brydde sig om deras dans och musik.
Eftersom den nu är så klassisk och inte hittas på Youtube längre jag tar med Kevin Bacon från "Footloose", men jag tycker den känns lite vrickad.
..., fast det så klart. Det handlar ju om en stad där dans varit förbjudet i 90 år, aah..
Låten ska väl då vara "Never" av Michael Gore och Dean Pitchford, spelad av "Moving Pictures"
Då var den här enkla varianten från "Quicksilver" mer charmig. Kevin som "konkursad finansvalp blir cykelbud". Har inte sett den.
Låten är "Casual Things" med Fiona.
Ni noterade förstås att cykeln inte har frihjul, växlar eller bromsar. Fast den tickar ju? Det ska den väl inte göra om den har frihjul, om det är en "Fixed Gear"? Jag blir upprörd..
.. och jaja.., om jag nu tog med Kevin så måste ju Jennifer Beals i "Flashdance" med också. Den här klassiska scenen hittar man inte heller på Youtube längre, tur man laddat ned.
Låten är förstås "Flashdance... What a Feeling" med Irene Cara.
..., och denna kanske, hon är så spänstig
..., för att förstöra illusionen, nog för att Jennifer Beals är snygg.., men hon hade tre body doubles för dansscenerna, en av dem är man. Låten är i alla fall "Maniac" av Michael Sembello
Paul Reubens gör ett bra jobb i den här scenen i "Pee-Wee's Big Adventure"
Låten är klassiska "Tequila" av The Champs. Pee-Wee har ju råkat illa ut, är han pedofil som det nu sägs här och var?
Tja.., han greps för att ha runkat på en porrbio 1991, och åkte dit för sin samling med 30000 bilder "vintage erotica" 2001. För det fick han 100 dollar i böter och tre år villkorligt eftersom det fanns några bilder där nakenmodellerna kunde ha varit under 18 år, då kallas det automatisk barnporr enligt amerikansk lag.
Michael Jackson var ett freak som hade sex med småpojkar och skulle ha suttit i fängelse om han inte haft så mycket pengar - Pee-Wee..? Nä, pedofilrykten utan substans med tanke på att han aldrig så vitt jag vet visat något större intresse för barn. Han är bara helt klart freaky och har en riskfylld mediapersonlighet. Det är iaf vad jag kan se utifrån vad som finns tillgängligt.
..., och när folk nu dansar på bardiskar.., så får jag slänga in Christopher Walken. Han måste vara med någonstans ju, här i "Pennies from heaven" med Bernadette Peters.
Jo, det syns att Christoper Walken började som showdansare.
Men som sagt, det gäller att öva, sammanbitet.., lite galet, som Barrie Chase i "It's a Mad Mad Mad Mad World"
Hon brukade vara Fred Astaires danspartner under 60-talet, den galne mannen är Dick Shawn.
Dick Shawn dog 1987 av en hjärtattack på scen under ett stand up-nummer, publiken trodde det ingick i showen tills det stod tryckt i tidningarna dagen efter.
Ett sista försvarstal för discoepoken innan det är dags att runda av, från den fantastiska "The Last Days of Disco". (Alla Whit Stillmans filmer är lysande)
"Clerks" gillade jag, "Clerks II" har jag inte sett, men av någon anledning tycker jag den här scenen med Jason Mewes och Kevin Smith själv är rolig. Den innehåller ju ett "Goodbye" också, det får bli finalen.
.. vadå.., skulle dans vara gay?
Du hittar andra filmklipp i diverse blogginlägg här och här.
När folk pratar om "Salsa", så finns det ju trots allt ett antal olika stilar, en överblick kan vara bra...
(IMO
Det här är mina personliga intryck och ställningstaganden. Jag har läst och kollat en del, men är ingen expert. Bilda dig en egen uppfattning.)
Afrikanska rötter..
Salsamusik är traditionella afrikanska rytmer, med tillagda västerländska melodier. En del säger att alltsammans är kubanskt. Men..., jag skulle nöja mig med att konstatera att Kuba har haft en enorm roll i musikens och dansens historia.
Nordamerikansk swing och jazz med sina afrikanska rötter har haft stort inflytande.
Med tanke på hur fel det känns att dansa kubanskt till musik från New York, eller linjestil till den kubanska musik man hör ute på socials och klubbar, verkar det fel att säga att vi alla dansar till "kubansk musik". Rötterna är kubanska/afrikanska, men det har utvecklats åt olika håll.
Tre stilar
Man kan tala om tre, eller fyra huvudsakliga stilar.
Grovt förenklat...
- "Kubansk salsa", man kretsar runt varandra och ser skojfrisk och charmig ut
- "Linjestil" eller Cross Body Style, man rör sig på linje och försöker se elegant, romantisk eller dramatisk ut
- "Colombiansk", man sprattlar med fötterna och ser spänstig ut
- "Allmän latinostil", man står och svänger lite
1. Cuban Style, kubansk stil
1.1 Cuban Style
1.2 Miami Style
2. Cross Body Style Salsa, Linjestil
Den internationellt mest spridda stilen, kan sägas vara en mix mellan en ursprungligen kubansk dans och nordamerikanska swingdanser, och influenser från många andra håll.
2.1 Puertorican Style, Puertoricansk salsa
2.2 NY Style
2.2.1 Palladium Style
2.2.2 Eddie Torres, ET2
2.3 LA Style
3 Colombian Style
3.1 Cali Style
3.2 Colombian Style
4. Allmän Latinostil
1. Cuban Style, kubansk stil
Som sagt, man kretsar runt varandra. Killen är macho och försöker imponera, tjejen har inte så mycket utrymme för att göra egna grejor. Inte särskilt showigt eller utåtriktat jämfört med linjestilsdansarna eller Cali-dansarna. Det är mer en intern affär.
1.1 Cuban Style
Kan se ut så här när det är som bäst, min favorit Osbanis
Killen stajlar med hur kvick han är på att trassla in sig och ur sig med hennes armar i pretzelaktiga moves. Lekfullt, skojigt, charmigt.., party mode. Fokus på kroppsrörelser och musikalitet. Yanek Revilla nedan..
Enklare att komma igång med jämfört med linjestil.
Det dansas oftast On1, men kubanerna bryr sig ofta inte om vilket taktslag de gör sina breaksteg på. När det handlar om modern kubansk salsamusik, "Timba", kan jag förstå det. Den är så komplicerad att de flesta inte har en aning om var ettan och femman finns ändå.
1.2 Miami Style
Alla kubaner i Florida hatar Fidel Castro och vill ha tillbaka sina hus. De säger själva att deras stil är mer ursprungligt kubansk och renlärig, andra säger att den är mer påverkad av linjestil och nordamerikansk salsa.
Man tar någon sorts små extrasteg, "taps" på fyran och åttan, och snurrar mer. Det är mer teknik och precision.
Det finns inte så mycket av ens kubansk salsa på Youtube, och ännu mindre av Miami Style. Men det ser trots allt i stort sett ut som kubanskt...
2. Cross Body Style Salsa, Linjestil
Grovt förenklat så är linjestil är en snabb rumbavariant med steg och moves från Lindy Hop.
Visserligen dansade man linjestil för Bolero och andra kubanska danser, men det mesta av linjestilen kan nog sägas ha utvecklat i New York på 50- och 60-talet. På legendariska ställen som Palladium och Savoy.
När man börjar med linjestil får man leva med att man ser eländig ut ett tag innan man börjar få flyt.
Börjar man med kubansk ser man OK ut snabbare, men många fastnar i det och får svårt att gå vidare. Jag skulle hävda att det är lättare att gå från linjestil till kubanskt än tvärtom.
Typiskt sett brukar rutinerade kubadansare bli upprörda över att behöva lära sig regler och en ny teknik för att föra och följa. De ger upp linjestilen direkt och bestämmer sig för att de inte gillar musiken.
Så.., min personliga rekommendation om man vill bli en mer komplett salsadansare skulle vara att börja med linjestil, men helst köra lite kubansk samtidigt, eller åtminstone leka med det socialt så att man inte råkar fastna med fula och ineffektiva grundsteg. Dåliga vanor är svåra att bli av med, man sparar tid och möda om man inte att inte skaffar sig dem.
Linjestilskurserna fuskar med steg och kroppsrörelser tyvärr, eleverna vill lära sig nya spännande turer och har inte tålamod att lära sig grunderna först.
On1 vs On2?
Den stora debattfrågan brukar vara om man ska dansa On1 eller On2 (LA Style vs. ET2).
Tja.., om du är en sån som inte kan låta bli att sjunga med i låtarna så är du en On1-människa.
Brukar du vicka med foten och trumma med fingrarna i takt med musiken så är du en mambodansare, du borde dansa On2.
Melodierna och sångerna har ju tonvikten på ettan och femman, och trummorna har faktiskt mest emfas på tvåan och sexan.
Enkelt, eller hur?
Vissa säger att de som lär sig On2 först lär sig On1 utan problem, från On1 till On2 är det däremot helt klart besvärligt. Så.., det kan vara en poäng att börja med On2.
2.1 Puertorican Style, Puertoricansk salsa
I Frankrike kallar man all linjestil för "Salsa Portoricane". Kan man säga att övriga linjestilar är undergrupper?
Det är svårt att skilja mellan exempelvis Puertoricansk stil och NY Style, men puertoricanerna dansar ibland på ettan. Dansar man på tvåan går killen framåt på 2, inte bakåt som i NY Style ET2.
Det är en elegant stil, mycket finess, traditionellt mer fotarbete än i New York.
Tito Ortos är min personliga favorit i genren..
Annars är det möjligt att Felipe Polanco är mer känd för klassisk puertoricansk salsa
2.2 NY Style, New York Style
Här finns det två stilar, där Eddie Torres-stilen dominerar både i New York och internationellt. Man dansar alltid On2.
Man kan nog säga att NY Style har utvecklats av och för judar i New York. Förutom puertoricaner och några svarta, var det nästan enbart judar, och några italienare som dansade mambo på 40- och 50-talet - och judarna var de enda som hade pengar.
De var redan swingdansare, och tog med sig många moves och steg därifrån. De gillade jazz, och musikerna anpassade sig förstås till den musik de gillade att dansa till.
2.2.1 Palladium Style
Kallas också "Razz m´Tazz" eller "Power 2". I princip som linjestil On1 eller LA-Style, fast man bryter på tvåan och sexan. Killen börjar framåt på tvåan. En skillnad mot ET2 är att man gör en markerad paus (med viktförflyttning) på fyran och åttan.
Det är visst bara "Razz M'Tazz" Angel Rodriquez som lär ut stilen i New York numera. En fördel kan vara att det är lättare att föra en On1-tjej, bara man inte berättar vad man håller på med.
Historiskt vet jag inte om "Power 2" är närmare den ursprungliga mambo som dansades på Palladium och Savoy. Möjligt, men jag tvivlar.
Power 2 är mer showbetonad och kraftfull än Eddie Torres-varianten.
2.2.2 Eddie Torres, ET2
Legenden Eddie Torres har på egen hand envetet jobbat under decennier för att återuppliva och sprida den mambo som dansades på Palladium och Savoy, och har lyckats väldigt bra.
Han var ju bara gossebarnet då, och har utvecklat en egen variant som någorlunda ska efterlikna originalet, hur det nu var (folk dansade faktiskt lite hur som helst, som det föll dem in).
Om någon frågar om du dansar "On2", så är det i stort sett alltid Eddie Torres-varianten som avses. I New York kallar man det för "Mambo".
Eftersom mannen gör sitt första breaksteg bakåt, så kan man ju säga att man egentligen dansar "On6" snarare än "On2", men då börjar det bli lite larvigt. Det är tvåan och sexan som är viktiga, det får räcka. Sen måste man kunna skilja på dem förstås, om man ska kalla sig för en dansare över huvud taget.
Som synes, man fokuserar på elegans, att det ska vara "smooth", flyt. Kompakt, komplexa turer, mycket fotarbete och shines.
Min personliga mambofavorit, Milton Cobo, som har sin egen unika stil..
En annan storhet, Frankie Martinez..
.. och förstås Shaka Brown, det har utvecklats allt mer till att bli "super smooth".., nästan så att det kan gå till överdrift. Det handlar ju inte bara om att uttrycka sig själv, det är ju musiken man ska göra något med, liksom..
2.3 LA Style
Den senast utvecklade linjestilen, från Los Angeles. Man dansar On1.
LA Style är show, dramatik, skarpa och ofta stora rörelser, med kraft och gärna atletiska moves med dips, tricks och galna kast och aerials. Sådant som tidigare bara hörde hemma på scenen.
Den internationellt mest spridda stilen, har på många håll konkurrerat ut kubansk stil, som i regel kommit först.
I Los Angeles bor det inte så många puertoricaner, men massor av mexikaner, och säkert har deras smak och temperament påverkat stilen. Sen har vi ju närheten till Las Vegas, Hollywood och alla dessa showdansare spelat sin roll.
De som gjort stilen känd från slutet av 90-talet och framåt har mycket varit bröderna Vasquez...
Lillebrorsan Johnny Vasquez är väl den som blivit mest berömd..
Min personliga favorit är annars Fernando Sosa, vet ingen som är mer musikalisk..
3 Colombian Style
När folk talar om "colombians salsa" menar de oftast "Cali Style", som egentligen dansas nästan bara i Cali. I resten av Colombia kör man en enklare och mer stillsam allmän latinostil som är spridd över hela kontinenten. Båda stilarna är starkt påverkade av Cumbia, som är rejält annorlunda än det vi brukar kalla salsa.
3.1 Cali Style
I Colombia blev folk väldigt imponerade av amerikanska sjömän som dansade Charleston på 20- och 30-talet. Colombianerna fastnade för extremt snabba och precisa fotrörelser, och i samband med politiska bråk och våldsamheter hamnade massor av dansare i Cali.
Där startades det salsaskolor, och fattiga kids från slummen tävlade mot varandra. Det blev en mycket egen stil..., atletisk, snabba fötter, spänst och massor av energi. Inte mycket transport vare sig runt eller framåt och bakåt, mer från sida till sida.
Den har inte spritt sig mycket utanför Colombia, men de är svårslagna i tävlingar internationellt eftersom det är väldigt showigt, spektatkulärt och imponerande.
Colombianerna är i en klass för sig rent tekniskt. Lite väl hysteriskt för min smak, men visst det är häftigt..
Traditionellt inte så mycket trixande med armar, snurrar lyft och akrobatik - men LA Style och internationella tävlingar har påverkat mycket så det har kommit där också.
Så här coolt kan det se ut mer i klubbmiljö...
3.2 Allmän Colombian Style
Vanliga colombianer tycker förmodligen att Cali-dansarna är galna. När de socialdansar ser det mer ut så här, cumbiainfluerat som sagt..
4. Allmän Latinostil
Det som många latinos som aldrig just gått någon kurs, kallar "salsa" ser jag nog mer som någon sorts cumbia dansad till salsamusik.
Lite steg bakåt och från sida till sida och kanske några enkla snurrar. Social dans med fokus på kroppsrörelserna och att umgås.
Inget fel med det, kvinnorna har bra kroppsrörelser och perfekt taktkänsla - men om du ska försöka med något du lärt dig på kurser får du räkna med vettskrämda blickar och att något går fel. Man får anpassa sig och försöka göra något av det. När det funkar är det faktiskt riktigt trevligt.
Folk dansar ju lite olika överallt i världen, och det finns de som vill lägga till sina varianter som egna stilar.
"London Style"?
Instruktörer/artister som Leon Rose kan eventuellt sägas lära ut en egen stil, men den kanske inte är så distinkt annorlunda att den förtjänar en egen etikett.
Man dansar On1, det är inte lika dramatiska, skarpa och kraftfulla moves som i "LA Style", istället mer komplexa turer, framför allt för killen. Inte så många show breaks, och inte så stort utrymme för lady styling. Många vändningar där man utnyttjar fyran. Man försöker få det så smooth som möjligt, är i konstant rörelse och leder tidigt.
Kanske är det något i stil med NY Style On1.., svårt att säga.
Nåja, det var ungefär den lärdom jag orkade med att förmedla.., vill du veta mer får du Googla, läsa på eller sticka ut på en bildningsresa ...
... får jag ibland
"Så du känner dig inte riktigt hundra?..., du är lite less på salsa?
- "Öh?!"
Först fattade jag inte var folk fick sånt där ifrån.
Men, det är "Salsera med mera"...., dammit..
Jag fixade så att hennes blogg syns på SalsaiStockholm.com, en del förväxlar hennes texter med mina..., skojsamt..
Vad innebär det då?
Tja..., rimligtvis uppfattar diverse besökare på SalsaiStockholm mig som gay - inte bara lite sådär diskret i garderoben. Närå..., totalt öppet råhomosexuell, lyriskt skrivande om mina salseros i dansvimlet. Well well...
Lustigt, märker inte folk genast på stilen om det är en man eller kvinna som skriver?
Genusgrejor och sånt?
Bara som exempel, jag har aldrig använt en smiley i hela mitt liv - jättemanligt ju...
Salsera får börja skriva mer girlie, jag måste bli mer macho..., nån ordning får det vara...
Egentligen är det ju konstigt..., att det är så svårt att lära sig saker.
Dator..
Trots allt är hjärnan en maskin som behandlar data - hjärnan är per definition en dator. I en en vanlig dator kör man in en databas eller ett nytt program. Det funkar direkt. Väldigt praktiskt.
.. vs. hjärna
Med en hjärna är det inte möjligt, inte en chans. Varför?
Det märker man extra tydligt när det handlar om att lära sig salsa. Det tar förbluffande lång tid att få in nya moves, så att de inte bara "funkar", utan också faktiskt känns bra, och kommer naturligt på dansgolvet.
Se, förstå - replikera?
Så varför är det så? Varför kan man inte titta på hur experterna gör, förstå det i detalj, och sedan göra exakt likadant?
En fysiologisk förklaring
Så är ser en av våra vanliga typer av neuroner ut.
Networking
"Kabeln" mellan de två förgreningspunkterne är en axon.
Det kan göra att ett specifikt knippe muskelfibrer drar ihop sig (i och för sig..., till sist så är det trots alltid en muskelrörelse som är utresultatet av alla dessa nervsignaler).
Feta kablar
OK, vad har det med vår tröga och långsamma inlärning att göra?
Det syns lite bättre på den här bilden...
En axon som inte används mycket har ett tunt ynkligt isolerande myelinskikt. När en elektrisk ström går genom kabeln läcker mycket av strömmen ut och impulsen till nästa station på vägen blir svag. Ofta så svag att den inte gör någon skillnad.
Use it or lose it..
Men.., om nervcellen används ofta, så börjar myelinskiktet runt axonen växa. Prinskorvarna sväller upp och blir fetare.
Det gör att den elektriska impulsen genom axonen blir upp till tolv gånger starkare.
Hård konkurrens i neuronvärlden
Det är när nervsignalen blir starkare som den kan konkurrera med dina andra, mer etablerade nervbanor.
Du har lärt dig något nytt, nya fungerande nervbanor har etablerats.
Elegant förklaring?
Då är det inte så konstigt längre väl?
Att det tar tid att lära sig?
Att det kräver massor av korrekta repetitioner?
Att du bör försöka vara medveten om vilka fel du gör?
Att du bör försöka sluta göra fel och istället bör försöka göra rätt, även om det går långsamt?
Slarva inte..
Saken är den att det inte löser sig av sig självt, man blir bara marginellt bättre av att dansa mycket, om man dansar dåligt och inte försöker förbättra sig.
Du blir inte stark av att fundera på att gå till gymmet.
Så jobbigt är det, inga genvägar...
Men nu fick man ju i alla fall lära sig något matnyttigt om ett inte helt oviktigt organ. Nice!
TL;DR
Det är jobbigt att lära sig saker eftersom det tar tid att bygga upp tjocka fettlager runt de nervtrådar som behövs.
Här sitter man, inte alltför långt från Åbo.
Det är ju inte direkt någon förort till Stockholm, men om nu någon skulle råka ta sig hit så ...
Enligt http://salsa.fi/tapahtumat.html - finns det salsa på Radisson Hotel Marina nere vid Aura å, kl 19-24 varje sommarfredag. Dags för en busstur
Så här ser hotellet ut, en kvarts promenad från busstationen...
Det skulle ju vara utomhus på en terass. Jag föreställde mig något fashionabelt på taket eller en bit upp, med utsikt över ån och Turku och sommaren..., men njaa
Att det var ute på gatan var väl OK, och asfalt..., visst, det får man väl anpassa sig till. Men inga människor.., det är ju ett värre problem.
Jag hade förmodligen åkt hem om det inte varit för bloggandet.
Efter att ha kollat på omgivningarna en stund..
... frågade jag DJ-killen och folk i baren om det över huvud taget brukade bli någon dans. Fick fram att det oftast rörde sig om kanske ett femtiotal salsamänniskor vid nio- eller tiotiden.
Läge att se sig omkring, en mycket lång promenad. Uppenbarligen gillar folk att slappna av längs Aurajokis kanter. Fin sommarstad.
Jag var inte optimistisk när jag kom tillbaka - men jovisst... det var folk igång!
Åbos alla fem latinos var där.
Dansskor var meningslöst på asfalten, och alla dansade kubanskt.
Men kvinnorna var ivriga att prova på lite Cross Body, och faktiskt.., alla jag dansade med var förvånansvärt bra. Trots begränsad eller ingen erfarenhet av linjestil.
Ett gott betyg åt salsakurserna i Åbo.
Nästan alla jag såg hade hyfsad grundteknik, bra grundsteg. Det gjorde det väldigt mycket lättare att föra tjejerna i turer och stil som var helt nytt för dem.
Enligt en tjej jag pratade med hade det inte funnits någon salsa i Åbo alls för tre år sedan. Det hade precis börjat växa fram en salsascen i stan. Hon visste inte ens att det fanns olika stilar.
DJ Puma..
... ledde en "animacion", som jag försökte hänga med i. Det blev lite trampade grannfötter till höger och vänster, och jag såg inte sexig ut - alls.
Tyvärr, det inte är mycket salsa i Åbo på sommaren. Men några timmar varje sommarfredag kanske inte är så illa för en stad med 170.000 invånare.
Hursomhelst, utan salsa.., hur roar man sig ensam i en främmande stad?
Hänga på en pub själv?
Eller nåt i den här vägen?
Här är lite länkar till vad jag hittade om salsa i Åbo, antingen salsaskolor i Turku eller sådana som har workshops och liknande där ibland..., översätt med exvis http://translate.google.com
http://lareina.fi/fi/frontpage
http://www.bailarindesonck.net/
http://www.salsadecuba.fi/index.php?p=SalsaDeCuba
http://www.tanssirinki.com/index2.html
Jag borde inte behöva argumentera för att salsa är bra för den fysiska hälsan. Det har skrivits i århundraden om att dans är bra för kroppen. Dans ger ökat välbefinnande, minskar stress och är helt enkelt väldigt roligt. Inga nyheter där.
En annan stor fördel..
Det verkar som om dans
är den fritidsaktivitet som mest av alla skyddar mot demens, enligt en undersökning
från Albert Einstein College of Medicine. Alla på nätet hänvisar till den,
oftast lite vårdslöst.
Orsak och verkan?
Så.., det bästa man kan göra för
att slippa bli gaggig skulle vara att börja dansa?
Inte för att undersökningen
riktigt fastställer orsaksförhållandet, men forskarna har gjort sitt bästa för
att minska risken för att förväxla orsak och verkan. Korrelation är inte
kausalitet. Undersökningen är inte perfekt, men det bästa och kanske enda som finns att tillgå.
21 år
I alla fall.., det var en undersökning över en
21-årsperiod, med 488 personer i åldrarna 75-85 år.
Sex kognitiva aktiviteter, och nio fysiska aktiviteter som kartlades.
Resultaten analyserades statistiskt enligt konstens alla regler.Den oslagbara dansen
I ordning efter vilken aktivitet som skulle vara bäst, antalet personer är sådana som utfört aktiviteten flera dagar i veckan. Om aktiviteten gjordes mer sällan hittades ingen korrelation med demensförekomsten.
- Dans 76 % minskad förekomst av demens, (130
personer)
- Sällskapsspel 74 %, (103
personer)
- Spela musikinstrument 69 %, (17 personer)
- Korsord 41 %, (62 personer)
- Läsning 35 %, (382 personer)
- Promenader 33 %, (404 personer)
- Sitta barnvakt 19 %,
(40 personer)
- Simning 17 %, (83 personer)
- Hushållsarbete 12 %, (363 personer)
- Skriva själv 0 %, (87 personer)
- Lagspel 0 %, (19 personer)
- Delta i gruppdiskussioner,
ökning, (32 personer)
- Gruppgymnastik,
ökning, (139 personer)
- Gå i trappor,
ökning, (316 personer)
- Cykling,
ökning, (26
personer)
Tolkningar
Men, hur ska dessa lite konstiga resultat tolkas?
Sluta tjata ..
Om vi nu förutsätter hypotesen att det är aktiviteten som påverkar hjärnans åldrande, så verkar det som om ju mer monoton, enformig och mindre intellektuellt krävande en aktivitet är, desto lägre skyddseffekt skulle den ha.
Diskutera?
Det kan ju verka konstigt att exempelvis gruppdiskussioner inte skulle göra någon nytta.
Fast vid närmare eftertanke.., de flesta diskussioner handlar om att vi turas om att repetera vad vi tycker.
Det är sällsynt att vi säger något nytt, eller att någon
lyssnar.
Lek och lär tillsammans
Däremot, aktiviteter som innebär att vi tvingas till variation, gemensamma sociala aktiviteter med starka inslag av lekfull inlärning och många snabba beslut verkar vara bra.
Hjärna vs. Muskler
Hjärnan är en maskin vars enda utresultat i förhållande till omvärlden är någon form av muskelaktivitet.
Hjärnan är till för att kontrollera kroppens rörelser på ett för organismen långsiktigt ändamålsenligt sätt, inget annat.
En växt rör sig inte och behöver inte ens ett nervsystem. Växter vegeterar.
Intelligens och rörelse
All vår interaktion med omvärlden innebär någon form av rörelse, någon form av muskelaktivitet vare sig det rör sig om tal, ögonrörelser, tangentbordstryckningar eller skridskoåkning. För att utföra en rörelse krävs ett beslut, intelligens kan definieras som förmågan att fatta beslut.
Minne och handling
När hjärnan åldras förlorar vi slumpvis synapser, i de områden som används sällan. Det som försvinner först är substantiv och namn. Vi förlorar gradvis de minnesresurser vi behöver för att fatta beslut och agera.
Gå över ån
Man kan använda liknelsen mellan att minnas med att ta sig över en bäck för hämta något. Ju fler stenar som finns att gå på desto fler vägar har man att komma åt det man vill ha.
Om vi bara har ett fåtal stenar blir vi strandsatta när en sten tas bort. Om vi får dit nya stenar ligger vi bättre till, och nervsystemet är plastiskt.
Vanor och rutiner
Att lära sig något nytt, och att använda sig av det, ger fler vägar för nervsignalen att ta sig fram. Det handlar om att använda sig av sina förmågor eller förlora dem, att inte göra allting på rutin, att variera sig, utveckla sig och skapa fler transportvägar för nervsignalerna.
Vad är det med dans?
De dansare som var med i undersökningen lärde sig dansa under 20-talet, en tid med freestyledans, improviserad pardans. Foxtrot, swing, vals och en del latinsk dans.
Improviserad dans kräver både att man använder sig av vad man lärt sig utantill, och att man fattar mängder av blixtsnabba beslut i en föränderlig och dynamisk miljö. För att dansen skall vara rolig för båda parter är det just meningen att man ska variera sig, överraska sin partner, göra en personlig tolkning av musiken tillsammans, vara kreativ.
Att variera sig, anpassa sig och lära sig nya saker ingår i själva dansen, om man inte gör det är man helt enkelt inte en bra dansare, om vi talar om improviserad pardans. Man vill inte tråka ut sin partner, man vill visa något nytt och upptäcka något nytt.
Det kräver en fungerande hjärna.
Människor och fåglar
Mänsklig intelligens och anpassningsförmåga är unikt i djurvärlden, liksom detta med dans och musik. Det enda djur som klarar att röra sig i takt till musik är ju annars papegojan. Kanske är det inte så orimligt att en i det närmaste unikt mänsklig egenskap är så effektiv för att stärka en annan.
OK, det här kanske mer var...., öh.., något i stil med "tyckande", lös spekulation eller "sunt förnuft" snarare än en solid vetenskaplig argumentation. Hursomhelst...
TL;DR
Om du inte vill bli senil - lär dig
salsa
OK, det här har väl inte helt med salsa att göra, men det är ju Marina Prada i videon som någon mailade till mig.
För den icke invigde, hon och Ibi driver SalsaAkademien, de vann Salsa-SM senast, har kommit tvåa i Salsa-VM tre gånger mm mm.., med tanke på hur hon rör sig i videon kan man förstå varför.
Nu på måndag har de visst någon "Choreographers Showdown" på Nalen, mer info hittar man här.
De skulle ha klämt in något salsainslag, nu kan jag inte lägga in det på salsaistockholm.com, damned
... så lite tid.
Ingen ska påstå att salsoholics är trångsynta och fnyser åt allt utanför deras område. Folk är nyfikna på både nyheter och traditioner. Bara på lilla Chicago bjuder de på små shower med tango, Spoken Word, diverse swingdanser och egentligen allt möjligt. En riktig kulturverksamhet.
Den sista omgången på Chicago igår bjöd på en liten Flamencoshow, Mira Hannula och två elever som jag inte vet vad de heter. De dansar till vad som kallas en Bulería-rytm, en av många rytmer och harmonier i en komplex musik- och dansform.
Lära sig mer om Flamenco kan man göra här, en märklig historia med snåriga rötter i Andalusien, Grekland, Jemen, Kuba, Bysans, från européer, zigenare, judar, araber, greker och det svarta Afrika.
Sen en liten uppvisning av en ny dans som lär komma starkt i Sverige.
West Coast Swing, Kaliforniens nationaldans (delstatsdans? landskapsdans?, öh?)
Det finns ett fåtal pionjärer, och man märker att det är ett stort intresse för denna coola dans, som funkar till ett så brett spektrum av musik.
Jag småpratade med en man från Göteborg som dansat linjestil i 10 år. Han hade tagit några privatlektioner och skulle dra igång någon sorts West Coast Swing-aktiviteter där nere. Han hade hittat "sin dans" och var helfrälst.
WCS liknar salsa linjestil, vilket inte är en slump. På femtiotalet körde Palladium Mambo några dagar i veckan, och när inte de var igång körde Savoy Ballroom Swing. Dansarna pendlade mellan respektive ställe - swingdansarna dansade Mambo med swinginfluenser på Palladium, och mambodansarna dansade Swing med mamboinfluenser på Savoy. Lite swinghistoria här.
Här har vi Marina Prada och Anders Hovmöller, improviserad dans.
Hmm.., allt detta med swinginslag, alla dessa influenser från amerikansk jazz etc.., då kan ju icke-latino jänkare också göra anspråk på sin del av salsamusiken, eller?
Jo, det här får ha med salsa att göra..
Om nu någon sett TV-serien "Lie To Me", med Tim Roth..
Den är baserad på Paul Ekman och hans arbete med mikrouttryck. Vi har 43 muskelgrupper i ansiktet och med dem kombinerar vi ihop våra ungefär 3000 ansiktsuttryck.
Mikrouttryck är ofrivilliga muskelryckningar i ansiktet, sisådär 1/125 sekund långa. De visar våra sju grundläggande känslor - förvåning, rädsla, äckel, ilska, sorg, förakt och glädje, vare sig vi vill det eller inte. Även de som är födda blinda har samma uttryck, och de är likadana över hela världen.
Jag googlade lite, och hittade något liknande ett test.
Fast det kanske är något fusk, lite väl enkelt. Jag nitade det direkt och hade alla rätt. Hittar tyvärr inga andra test.
Här hittar du andra roliga test som kan sägas handla om dans!
Så..., var detta relevant för en blogg om salsa?
Jodå, dans handlar ju egentligen inte om moves och teknik, utan om att få ens partner att uppleva något, och visst är det en fördel om man vet vem som vill bli uppbjuden, ...vem som vill bli lämnad ifred..., vem som gillade dansen och vem som var artig (inget fel med det). Kolla bilderna på salsaistockholm för att se lite äkta leenden.
Fast.., hur skulle världen vara om alla var ärliga...
