18 posts tagged “dansare”
I morse dog visst en legend inom Mambo, eller som de flesta kallar det idag, "Salsa", eller "Salsa On2".
"Cuban Pete", Pedro Aguilar hann bli 81 år, föddes 14/6 1927. Känd som "King of the Latin Beat"
Han var från Puerto Rico, men fick artistnamnet "Cuban Pete" av Desi Arnaz (han som var gift med Lucille Ball )
Här några klipp jag klistrat ihop från en danshistorisk dokumentär, den fanns med i en äldre bloggpost om Palladium i New York på femtiotalet.
Och här en promotionvideo från hans senare år, han och hans fru Barbara Craddock.
Pedro hade en barndom som var rena mardrömmen, enligt honom själv. När han var tre år gammal sprack hans föräldrars äktenskap, Pedro och hans syskon skickades till släktingar i USA. Han hamnade hos sin morbror, en frisör i Washington.
De hade en hushållerska som lärde Pedro att steppa, ett praktiskt sätt att hålla koll på lillkillen. Han fick steppa på en apelsinlåda, så att hon skulle höra vad han höll på med.Lille Pedros favorit var den första kubanska megahiten "El Manisero", "The Peanut Vendor".
Här med Rita Montaner, som låten ursprungligen skrevs för.
Tyvärr gick det inte så bra hos hans morbror, när han var sex år hamnade han och hans två syskon i en cirkus av barnhem och fosterhemsplaceringar. Den riktiga mardrömmen började.
Det är bäst att vara snäll mot små pojkar, annars blir de arga unga män...
.., vilket han också blev. Han slogs mycket och blev professionell boxare. Sextio matcher, förlorade sin första och sin sista.
När han var 19 år återförenades han och försonades med sin mamma. Hon lärde honom dansa Danzón, Guajira, Bolero...
I efterhand sa han alltid att boxningen hade lärt honom att aldrig vara rädd eller nervös på scen, att alltid vara helt fokuserad på sin uppgift.
Som 21-åring, sönderslagen i ansiktet efter en match, gick han ut och dansade på Trocadero Ballroom och stötte på Miguelito Valdes (Mr Babalu). Själv en före detta boxare.
"Titta hur du ser ut, varför slutar du inte med det där? Du skulle kunna dansa". Det var första gången han började tänka på att dansa professionellt. Pedro hade gått sin sista match.
Miguelito anmälde honom till en danstävling, där han vann 1000 $. Dags för en ny karriär.
Han tog med sig mycket från boxningen ut på dansgolvet. Ett blixtsnabbt fotarbete, ett fantastiskt sätt att förflytta kroppsvikten.
Något vi är direkt skyldiga honom och boxningen idag, är vår framåt- och bakåtrörelse. Vårt grundsteg.
Det var något han råkade göra 1952, när han föll in i sina gamla boxningsteg, och folk genast började kopiera honom.
..., kul, vi tar stegen som vi gör idag för att alla var taskiga mot en liten unge från Puerto Rico.
Han utvecklades som dansare när han blev vän med en brorson till Kubas president. Han åkte dit ofta och lärde sig om musiken och dansen. Han vann ett stipendium och studerade för den legendariska Catherine Dunham, han lärde sig teknik, teori, hur man intar en scen.
Tillsammans med Augi Rodriguez, från det berömda paret "Augi & Margo" och en annan dansare bildade han trion "The Mambo Devils". Men de behövde danspartners, kvinnor.Kring 1950 såg han en liten italiensk Lindy Hop-tjej vinna en danstävling. Det var 15-åriga Millie Donay.
De blev en sensation på dansgolvet, och ett par.
De fick en dotter Denise Gerard. Efter att de skildes åt 1955 fick han två barn från andra äktenskap, Petrina Aguilar och Sean Peter Aguilar.
Både han och Millie blev mycket framgångsrika på varsitt håll, välförtjänt för så fantastiska dansare.
Man kan citera honom som 73-åring:
"Jag har haft mest tur av alla här i världen. Jag är en puertoricansk unge från 111:e gatan som växte upp på ett barnhem, och idag sitter jag på toppen i dansvärlden".
Jag låter Jim Carey avsluta med sin version av den låt han fick sitt namn från.
Jaminsann, man ska ju kolla in andra dansare. Här en ny favorit..
Ramlade först på det här klippet, som väckte min uppmärksamhet, han ser ju ut att slita armarna av henne när som helst. Oj...
.. att ens försöka sig på det där är ju en indikation på viss förmåga, eller galenskap.
Det ser häftigt ut, men om man inte är 100 % säker på vad man gör är det ju förskräckligt. Jag måste kolla upp innan jag fattar ett omdöme.
Hittade då detta klipp. Av någon anledning vill jag se det om och om igen.
En otrolig dansare till och med när han knappt rör sig.
Vad är det som är så bra? Det är inte så unika eller spektakulära moves. Han är extremt musikalisk, svårt att avgöra om man ska kalla framtoningen stram eller avslappnad. Det gör det mer intressant.
Många av de mycket bra dansare man ser verkar ofta för ivriga. Här ser man en påtaglig dos återhållsamhet, och en blandning av både omtanke och i allra högsta grad dominans. Det är mycket maskulint. Fascinerande.
Jag blir nyfiken på texten i låten, om då ska vara "Dejate Querer", sångare Josè Alberto, "El Canario". Den automatiska översättningsfunktionen i Google ger iaf någon ledning.
Jag utifrån melodi, frasering, och det lilla jag kan av latinska språk handlar det om en trött man som kommer hem och behöver en kvinnas kärlek, men hon är grym.
Fernando Sosa visar sig vara inte vem som helst. Han leder en av världens främsta dansgrupper, italienska "Tropical Gem", så han borde vara en av världens bästa salseros?
Jaja.., nu får jag ge mig.., det är en bra dansare.., leave it...
Söndagen blev dansintensivare än vanligt, det var mansbrist på Latin Mix, så jag fick hoppa in för lite Bachata och Cha Cha . En rejäl dos med tre kurser under en kväll, överdos visade det sig - utbränd på Camarillo, socialdansen efteråt. Jag var chockartat dålig ...
Rytmövningar i hemläxa
N3-kursen ja.., Erik brukar inleda lektionerna med att vi skall klappa clave och conga. Rytmer är en av hans hjärtefrågor. Han har ytterst vänligt informerat oss om att vi "borde" (måste) öva hemma.
Överkurs
Tänkte vara ambitiös och lära mig klappa clave och conga samtidigt. Perfekt när man sitter och slappar, eller är ute och traskar. Något produktivt istället för en trist transportsträcka.
Jag ökar svårighetsgraden stegvis. Göra det tillsammans med grundsteg, sen andra stegkombinationer.
Viktigt?
Det kan ju tyckas att det inte är någon större poäng, men enligt Erik så ska det göra en enorm skillnad för dansen. Det kan ju inte skada. Han tyckte att den som skaffar sig riktigt bra känsla för rytmen i kroppen direkt platsar på nivå 5, hmm.., njaä, kan det vara så enkelt?
Roligare musik, roligare dans?
En nästan omedelbar effekt var att musiken blev roligare. Rytmsektionen fick ett annat liv, man började föreställa sig de olika instrumenten. En fördjupad upplevelse.
Och visst, man dansar väl bättre till musik man gillar?
Siffror vs. Rytm - Utföra vs. Uppleva
Ett lustigt fenomen.., när jag skulle klappa både conga och clave samtidigt försvann upplevelsen av båda rytmerna som separata enheter.
Först blev det bara en mekanisk process. Sedan någon sorts rytmiskt sammelsurium. Först efter en tids övning började känslan av två separata men samverkande rytmer komma tillbaka.
Man får komma ihåg att en hjärna har sina begränsningar. Våra groteskt stora hjärnor mumsar obekymrat i sig 20 % av allt vi äter. En lyxartikel i det evolutionära spelet.
Till att börja med måste man välja - uppleva eller utföra. Om man inte väljer att utföra missar man chansen att uppleva starkare
Taktkänsla och träning
Efter att själv ha upplevt hur taktkänslan kommer efter en tids mekanisk repetition, tycker jag att det till stor del borde handla om träning. Man kan skaffa sig taktkänsla, eller åtminstone utveckla den.
Kan säkert kännas meningslöst för en vuxen. Men det funkar ju för barn, alla har väl sett små ungar och deras "klappa händerna när du är riktigt glad..". De håller på, en del hittar kanske annat kul att göra.
Rytmkänsla ersätta räkning?
Sen är ju frågan om denna känsla och upplevelse av rytm kan ersätta mekaniskt räknande i dansen. Är det något att eftersträva?
Jag vet inte, än så länge håller jag mig till räknandet. Man måste ju till varje pris hamna på rätt plats vid rätt tidpunkt på dansgolvet. Om det kräver att man räknar högt eller för sig själv, so be it..
Ingen rytmkänsla?
Detta att känslan av rytm försvann, får mig att fundera på de som säger sig inte ha någon rytmkänsla. Kan det stämma? .
De gör ju redan det mesta i takt. De går, springer och framför allt talar.
Hjärnhypotes 1
Vad är rytmkänsla egentligen? Är det en specifikt mänsklig egenskap? I så fall varför?
Papegojan Snowball, som groovar till sin favoritlåt, kanske har något att komma med. Han har lite samma musiksmak som små barn, snabba låtar med enkla tydliga rytmer framför långsamma. Helst Backstreat Boys.
Förmågan att röra sig till en ljudrytm är extremt ovanlig i djurvärlden. Bara vara vi och några fåglar. Våra närmaste släktingar aporna klarar det inte, ens med träning.
I musik- och danshänseende har vi alltså mer gemensamt med en fågel än med en chimpans som har sisådär 96-99 % identisk arvsmassa. Hur kan det hänga ihop? Verkar ju orimligt.
Tal, rytm, språk
Hmm.., minsta gemensamma nämnaren mellan oss och en papegoja från Amazonas? Vi är duktiga på att prata, och använder oss av det socialt. Vi måste koppla ljud till ytterst komplexa muskelrörelser.
Då blir det genast rimligt med rytmkänsla och dans hos just fåglar, men inte hos gorillor. Men delfinerna på Kolmården kanske sjunger och dansar ihop? Gillar de musik? Jag skulle vilja veta.
Vad vet vi om andra djur egentligen?
Det är ju lite av en klyscha att tala om dans och musik som ett språk. Överlevnadsvärdet av språk är ju självklart, musik och dans? Inte lika givet att det har någon större sexuell betydelse.
Men likheterna är ju många, och indikationerna pekar ju åt ett visst håll. Svårighetsgraden att lära sig att dansa bra och att lära sig ett nytt språk är ungefär densamma. Man kan ju misstänka att känslan för musik är direkt kopplat till tal, man kan undra vad som kom först. Jag gräver inte i det just nu.
Rytm och skrift
Från tal till skrift, även i skrift är just rytmkänslan viktig. Shakespeare skrev allting i Jambisk Pentameter. Man känner ofta igen sina vänners sätt att skriva, inte bara på ordval, utan på deras rytm.
Tydligen har dyslektiker sämre rytmkänsla. Finns det några kända dansare som är dyslektiker? Hur vanligt är det med musiker som inte kan lära sig läsa? Man tycker att det borde finnas någon korrelation om tankegången tal-musik-dans stämmer.
Sociala gojan
Hjärnhypotes 2
En annan poäng med övningar av det här slaget, skulle kunna vara att man ger hjärnan extra uppgifter, Man överbelastar sina medvetna processer till strax över bristningsgränsen.
Överbelastning ger automatisering
Omedvetna nervprocesser, som krävs för att man ska kunna agera snabbt och med precision etableras. Det skulle då snabba på utvecklingen av muskelminne.
Förutsätter att man kan göra det som ska automatiseras korrekt. Annars etablerar felaktiga beteenden. Man ska inte ha för bråttom. Förmodligen ett av de vanligaste misstagen när man lär sig motoriska färdigheter.
Nåväl, nog med funderingar om rytmer för denna gång.., dags för axlar..
Axlar in action
Erik gick närmare in på detta med hur axlarna skall röra sig, svårt att få det snyggt. Spelade in det på video som jag gärna skulle lägga ut, men kursdeltagarna som syns kanske skulle bli sura, och så är det ju kanske att se som SalsaAkademiens egendom.
Hittade den här videon på Youtube istället. "Seaon Stylist" (Seaon Bristol) rör axlarna tvärtom.
Han kör höger axel bakåt/nedåt när tyngden är på vänster fot. Känns ju helt vrickat och kontraintuitivt, som passgång. Men när han gör det ser det fantastiskt ut. Salseron kan röra sig. Han brukar visst jobba mycket ihop med Amanda Estilo.
Jaja, mycket kunskaper och funderingar här.., vad har jag kommit fram till egentligen?
TL; DR
- Människor och papegojor förstår rytm, musik och dans för att vi pratar
- Språk, dans och musik är likartade kommunikationsmedel
- Klappa clave och conga. Du blir en bättre dansare, även om det kan verka meningslöst
Intryck från lördagskvällen och -natten på Nymble, festen på "Hot Salsa Weekend".
Från 22.30 gällde eftersläppspriset 150 kr för dans fram till klockan tre på natten. Eftersom jag ändå hade folk på besök fick det räcka. Inga shower eller workshops.
Fast Johnny Vasquez drog över showtiden och var fortfarande igång med sin show.., han är ju berömd, så jag tog några bilder från när han tog upp folk från publiken och fick dem att göra häpnadsväckande dansmoves.
Mycket bra lokaler, det fanns plats på dansgolven överallt utom i kubanska rummet där dans för min del var helt otänkbart. Det var så trångt och hett att jag inte ens ville stanna för att titta.
Blev någon sorts spontanshow, en Birthday Dance, med en samling helt otroliga och förmodligen mestadels världsberömda dansare. De enda jag vet vad de heter är förstås Johnny Vasquez, och just ja, Jazzy.
Update! Någon på Youtube upplyste mig hjälpsamt om att det ska vara följande salseros och salseras med i videon: Luis Vazquez, Johnny Vazquez, Melissa Fernandez, Maykel Fonts, Amy Tuarez, Jazzy Ruiz, Alexistyle (Alexis Ruiz), Tamambo, Jhesus Aponte, Ania Chagowska.
UPDATE! Den som fyllde år var alltså Ania Chagowska, från Polen, som ser ut så här..
Som helhet borde allt ha varit idealiskt, förutom det vanliga då att det var för varmt och instängt.
För sjutton, det fanns ju fönster. Kunde man inte öppna några? Det handlar om kW, fysik och effektutveckling här - det blir ju faktiskt varmt när folk samlas och rör sig tillsammans
Det vore trevligt att kunna göra mer av det jag kom dit för ..., dansa, istället för att lägga en alldeles för mycket tid på att svalka av sig.
Eller är det tänkt att man ska spendera mer tid i baren om dansgolvet är som en bastu? Då kan de väl ställa in värmefläktar och spela sämre musik när de ändå är igång.
Men visst, jag svettas mer än andra och får tala för mig själv. Vi talar inte om en svettdroppe i pannan här.
Annars hade jag väldigt kul. Det är en upplevelse i sig att se så många salsamänniskor samlade på ett ställe, att delta i en sådan happening - och jag fick öva en del On2 i New York-rummet (jisses vilka dansare man såg där inne)
NY Style är mycket elegant. Och ännu en gång kan jag konstatera hur roligt det kan vara att dansa med storögda nybörjare. De ser så förvånade ut hela tiden, himla gulligt. Och jag får öva mig på att föra bättre, extremt tydligt.
Well.., nu hinner jag inte skriva mer, beklagar om posten blev lite tjatig
Råkar gillar hur den här salseron rör sig, Miguel Rico. Han ska studeras mer i detalj.
Normal hastighet
"Monkey see -> monkey do"?
Ytterst få, om ens någon, kan utföra komplexa rörelser de aldrig gjort förut genom att bara titta på någon annan, genom ren imitation. Som jag läste i den här artikeln är det olika delar av hjärnan som aktiveras när man utför en rörelse och när man tittar på den, det överförs inte till ens inprogrammerade automatiska rörelsemönster rakt av.
"Monkey do -> monkey see -> monkey do"
Däremot, om man redan har gjort rörelsen förut, eller förhållandevis likartade rörelser, så aktiveras samma nervbanor, spegelneuroner, som när man faktiskt utför rörelsen.
Vilket ju är intressant, det innebär ju att ju mer man tränar och utför olika rörelser, desto mer får man ut av att titta på videos som den av Miguel Rico ovan.
Man kan inte som nybörjare lära sig salsa genom att titta på erfarna dansare, däremot kan man efter hand förbättra sitt dansande med hjälp av videos när man väl börjat bygga upp en basrepertoar som sitter i vad som brukar kallas muskelminnet.
Nedan samma tur som ovan i slow motion
Well well..., damned, apropå monkeys, att Salsa är svårt - och att någon är bättre än jag är en personlig kränkning, öh.., vad annars?
Det var på New York-klubben Palladium (1947-1966) som "The Mambo Craze" startade, värt att se den här dokumentären och få ett grepp om vad det handlade om.
Den tidens kändisar hängde där, sin tids "Studio 54"
Har klippt ur dansklippen, Mambo, ur den halvtimmeslånga dokumentären till sisådär nio minuter. Lägger kanske in mer info allt eftersom. Så dansade man på 50-talet, bildning, danshistoria!
Jag tog med en del klipp från den nutida show filmen utgick från, som jämförelse med 50-talsdansarna. Originalen dansar bättre. Kanske var de bättre dansare, eller så är det bara Millie Donay som kan dansa som Millie Donay. Skillnaden mellan att försöka efterlikna och att göra något man utvecklat själv.
Den tidens mambopionjärer, Millie Donay & Cuban Pete, Marilyn Winters, Augie & Margo och andra.
Millie Donay var Lindy Hop-tjejen som tog med sina dansmoves till Mambo, en av de som bör tackas för hur salsa ser ut idag alltså.
UPDATE.., råkade ramla på ett ansikte jag kände igen från filmen ovan, det måste ju bara vara den svarta killen 1:24-1:57. En mambolegend alltså, Andrew Jerrick...gillar hans stil. Dog nyligen, lite spooky med hans sajt som är igång, vem vet hur länge.
Hela filmen..
Del 1
Del 2
Del 3
"Tough Guys Don't Dance", sägs det ju.., bland annat i en extremt underskattad film regisserad av Norman Mailer, som ju också skrivit boken. Ingen gillade den utom jag.., well well...
Hur är det med den saken, jag tar och kikar på några tough guys ...
James Cagney
Innan världen blev färgsatt fanns ju klassiska filmgangstern James Cagney, ingen var tuffare, och han kunde dansa.. en riktig "hoofer"
Chuck Norris
Chuck Norris är tuff, min googling efter honom gick så här, damned..
OK, jag ger mig på den punkten - Chuck Norris dansar inte, han slåss i takt med musiken.
Bruce Lee
Men Bruce Lee?
.. var ju tuff..
.. och visst dansade han. Innan han blev Jeet Kune Do-profet var han Hong Kong Champion i Cha Cha. That's a fact.
(UPDATE! Filmklippet är från Hong Kong-filmen "Darling Girl", 1957. En sjuttonårig Bruce Lee dansar med Leung Bo Ling. Året därpå vann kronkolonins Cha Ca-mästerskap)
Andra tuffingar..
Patrick Swayze
OK, alla vet att killen dansar men många kanske inte nödvändigtvis ser Patrick Swayze som en "tough guy". Men vadå, "Road House", en B-film man ju bara måste ha sett liksom.
Och låt oss inte glömma "Point Break", I rest my case.
Christopher Walken
Ingen kan vara coolare än Christopher Walken, som inte missar ett tillfälle att röra sig med självklarheten hos en äkta dansare. Den helt suveräna "King of New York" av Abel Ferrara... (Tänka sig, man ser Barack Obama längst till vänster, 22 sekunder in i klippet)
... och även som stilfullt åldrad ser man en professionell dansare som dominerar varje golvyta han väljer att ta i besittning.
För att återgå till inledningen.., uttrycket och filmtitlen kommer från en anekdot om hur maffiabossen Frank Costello var ute med sin unga snygga flickvän och tre berömda tungviktsboxare - Rocky Marciano, Tony Canzoneri och Tony Galente.
Frank krävde att de skulle dansa med henne, nervöst vågade dessa ärrade prize fighters inte annat än lyda.
När de sedan försiktigt föreslog att det kanske var hans tur att dansa med henne, skakade han bara på huvudet - "Tough guys don't dance"...
Kind of övertygande.., eller?
Är förmodligen bra att kolla salsavideos med såna man gillar, vem vet, något av deras stil kanske smyger sig in i ens egen med tiden, UTAN ATT MAN BEHÖVER TRÄNA, YEAH! Det är teorin i alla fall...
Tito Ortos, gör inga märkvärdiga saker rent tekniskt, men en sprudlande musikalitet och allmän känsla över det hela. Så elegant han presenterar henne, mycket fint.
Puerto Rican Style, On2
Låten är "Agua limpia todo" med Meńique. Kvinnan i fråga är Lucy Lopez, gift med Stacey Lopez, en annan berömd salsadansare.
Mer exempel på Tito Ortos
Har fått för mig att det inte bara är lite småkul att kolla salsavideos på Youtube, utan att det faktiskt ger någon sorts övningseffekt det också. Hittade i alla fall den här salsamannen, som jag tycker ser grymt bra ut.
Miguel Rico, från Puerto Rico tydligen, håller till i London och är förstås salsalärare, dansat i sju år. Båda föräldrarna är musiker. Bra utstrålning.
Hon kallas för "Mayana", och är säkert bra hon också, men av någon anledning har jag svårare att bedöma tjejers förmågor.., har väl snöat in på att spana efter förebilder.
Låten är "Dame Cinco" av det fransk-kubanska storbandet Mambomania, CD "Serial Dancer" från 2002.
Delvis baserad på Beethovens femma, "Ödessymfonin". Som egentligen borde heta "Gulsparvssymfonin", eftersom det här med att det skulle vara "ödet som knackar på dörren" sannolikt är ett romantiskt påhitt av Beethovens mytomaniska sekreterare. True story borde vara att han helt enkelt hörde en liten pippi kvittra i en park, vilket ju var vad hans elev Karl Czerny bestämt hävdade. Men visst, den låter ju ödesmättad, Ludwigs megahit.
Kul med de fransk-spansk-engelska rap-inslagen, sjunget av "Sergent Garcia", som blandar Salsa och Reagge till nåt han kallar "Salsamuffin".
Lite Beethoven, ett klassiskt storband och nån sorts World Music-rappare.
Första gången jag sett colombiansk salsa, Cali style, som jag verkligen gillat. Skön avslappnad attityd i dansandet, självklarhet och säkerhet utan att det ser ut som om de försöker imponera. Läggar nog till detta till avdelningen "Salseros", fast jag inte har några namn på dansarna denna gång.
OBS! Om videon är ryckig brukar det funka bättre om man går in på den enskilda bloggposten (klickar på rubriken)
Colombianerna är ju kända för sina crazy fötter, sånt jag sett tidigare har varit mer åt nedanstående ballroom-hysteriska hållet, inget som lockar mig.
Cali salsa kommer från staden Cali, Colombias tredje största stad, en industribjässe med sisådär drygt två miljoner invånare Cauca-dalen uppe i Anderna där floden Cauca rinner fram. Colombianerna nöjer sig inte med Cumbia, utan tycker att Cali är "Världens Salsa-huvudstad". Tydligen ska Cali ha världens största koncentration av salsaklubbar, och man tävlar frenetiskt sinsemellan.
Läste att historien bakom dessa snabba fötter skulle vara att slavarna tvingades dansa på glödande kol, en stressfaktor.., visst
Men, njaeäää.., tror inte på det där med glödande kol.., hittar inga belägg.
Det här låter trovärdigare.., från http://www.drclas.harvard.edu/revista/articles/view/997
På 40-talet var det en massa amerikanska sjömän som kom till hamnstäder som Buonaventura i Colombia, och visade upp sina Charleston-talanger. Lokala porteños anpassade det hela till populära karibiska rytmer, särskilt kubanska. Man ser ju likheterna.
På 70-talet blev det våldsamt i Buonaventura, och många flyttade till Cali, och hamnade i ett av latinamerikas största slumområden, Aquablanca. Samtidigt slog 70-talets salsavåg från New York och Puerto Rico till, och med 80-talets kokainboom blev det ett attans nöjesliv i Cali med massor av klubbar och salsaorkestrar som tävlade om uppmärksamheten och knarkpengarna.
Sen var det nog också nån som upptäckte Bogaloo på 60-talet, och att det blev ännu häftigare om man satte skivspelaren på 45 rpm istället för 33 1/3. Slutresultatet - en salsaform där man dansar dubbelt så snabbt nedanför midjan och skippar snurrar och diverse turer.
Men Boogaloo (eller Boogalu, bugalú, Shing-a-ling, popcorn music) - vad i all sin dar är då detta?
Finns flera danser som kallas Boogaloo, James Brown på sextiotalet gjorde den så här
Här på scen, man ser ju likheterna med colombianska varianten
Annars dyker det upp modernare varianter som inte har just något gemensamt annat än namnet.
Boogaloo var populärt i hela världen mellan 1966-69, men överlevde just i Cali där det fortfarande spelas, en crossover-stil mellan latinomusik, popmusik och R&B.
I kvarteren mellan Black och Spanish Harlem försökte latinomusiker få svarta afroamerikaner att dansa. Dom svarta gillade inte Mambo och Cha Cha, det behövdes något annat för att få ut dom på dansgolvet. Musikhistoria skapas i några enstaka kvarter
Så här lät Boogaloo 1966, sen fick som sagt colombianerna för sig att öka hastigheten till minst 160 bpm. Happy feet..
Man dansade inte efter några särskilda mönster till Boogaloo, det var Freestyling som gällde. Tidstypisk musik, hittar vi exvis i soundtracket till den lysande "Carlito's Way", Ray Barreto's "El Watusi".
Fast där tog de bort klippet från Youtube, lyckligtvis använde Scorcese samma låt i "Who's that knocking on my door". (Mycket tidstypiskt, det var visst en "fad dance" några år där på sextiotalet då man dansade just dansen "Watusi")
En annan Boogaloo-klassiker..
Mongo Santamaria, OK, han var alltså också med på Boogaloo-vågen
Och så här ser alltå Boogaloo till uppskruvade Kalle Anka-röster ut i Colombia idag, hoppigt värre
