9 posts tagged “filmklipp”

Söndagskvällen, en tur till premiären för "The Salvaje Project" på Mosebacke, Södra Bar.

Först var det lite mingel, och några riktigt bra små shower. Ett mariachiband som drog några latino evergreens, "La Camisa Negra" tror jag att de hette, och de inledde med en sång med det namnet. Sen den där snärtiga "El Mariachi" från Roberto Rodriguez "Desperado", och något mer jag inte kommer ihåg. 

Antonio Banderas kan fightas, men våra mariachis sjöng bättre.

 

 

Arga klackar..
Massor av kultur.., Flamenco.., galet intensivt.., den här gången fick jag fram kameran.

Teen 
Till sist en 14-årig tjej som såg lite blyg ut. Sen sjöng hon så att folk nästan grät. En mogen och nyanserad röst. Kommer inte ihåg vad hon hette, men namnet lär dyka upp någon gång framöver skulle jag tro.

 

Mas Mambo
Mark-Anthony Sheppard från Toronto höll en entimmeskurs, någon jazzig koreografi att snubbla runt till. Mark-Anthony kändes som en bra instruktör, lite klassiskt strikt, tolererade inga dumheter.

Stället
Södra Bar är ett fantastiskt ställe och måste rekommenderas.., något annat kan man inte säga. Magnifikt vackra lokaler, härlig utsikt och en storslagen terass för sommarkvällar. 

Synd att jag inte plåtade tidigare när det var ljusare. Den som inte vill synas får höra av sig.

  

Lite kort om vad som försigått under veckan och vad som komma skall...

 

Såklart jag var på Chicago i torsdags, och såklart det var big time roligt.

Varmare än någonsin, redan från start. Attans Lindy Hop-dansare var igång innnan salsastart kl 20 och körde sin grej. Läcker swingdans det där, måste jag prova på. Tillfälle ges på "Tamale Dancing" 18/4 på Hornsgatan 75.

Jag har bönat och bett om fläktar där inne tidigare, men näää..

 

Info.., tror jag..
Det var en massa info, Marina hörde man väl hyfsat, eller i alla nästan, ibland..., där hon stod och informerade, men sen dök det upp någon mångordig engelsman (?) som såg vänlig ut och verkade ytterst vältalig. Det enda jag uppfattade var något om "free drinks and snacks". Han viftade med diverse Flyers som jag förstås glömde att ta. 

Jag och flera andra försökte signalera att han inte hördes ett skvatt - kupade händerna vid öronen. Inte höjde han rösten inte.

Dessa väluppfostrade engelsmän. Han trodde väl att vi imiterade Musse Pigg.  

  

Ska försöka ta reda på vad han ville. Gratis dricka och snacks vill man ju inte missa.

Oj..., Zouk Lambada ..
Två hotties från Brazouka Stockholm (Facebook "Brazouka Stockholm") tog ordet och berättade om sina angelägenheter.

 

De missionerar för något som kallas "Zouk Lambada", den "magiska pardansen" från Brasilien som nu sprider sig som en löpeld över världen. Bloggade ju om en annan Zouk Lambada-show på Chicago förra året.

I alla fall, de hade en demodans där dessa beauties ormade sig runt med varandra på det mest skamlösa sätt.., markattorna.., man hörde kvävda flämtningar från männen runt omkring. Irriterande nog hade jag glömt min mobil i garderoben, får visa upp denna video från youtube istället...

Prova på gratis i morgon!
Om jag hinner duscha efter min meetup får jag nog ta mig till deras gratis "Prova på" i morgon 5/4 kl 15.15 på Åsögatan 153, bara ett stenkast hemifrån.

... för att se till att allt går rätt till förstås, och kanske komma över mina hämningar..., hmm..., lustigt det där. Man skulle tro det är kvinnorna som borde ha svårt för fysisk närhet och sensualism på dansgolvet, men normalt är det männen. Man vill ju inte vara sleazy.., och så är det ju inte så lätt som det ser ut.

Bäst att kolla med Patrick Swayze och Chris Farley, öva lite...

 

 

 

I morse dog visst en legend inom Mambo, eller som de flesta kallar det idag, "Salsa", eller "Salsa On2".

 

"Cuban Pete", Pedro Aguilar hann bli 81 år, föddes 14/6 1927. Känd som "King of the Latin Beat"

Han var från Puerto Rico, men fick artistnamnet "Cuban Pete" av Desi Arnaz (han som var gift med Lucille Ball )

 

 

Här några klipp jag klistrat ihop från en danshistorisk dokumentär, den fanns med i en äldre bloggpost om Palladium i New York på femtiotalet.

Och här en promotionvideo från hans senare år, han och hans fru Barbara Craddock.

Pedro hade en barndom som var rena mardrömmen, enligt honom själv. När han var tre år gammal sprack hans föräldrars äktenskap, Pedro och hans syskon skickades till släktingar i USA. Han hamnade hos sin morbror, en frisör i Washington.

De hade en hushållerska som lärde Pedro att steppa, ett praktiskt sätt att hålla koll på lillkillen. Han fick steppa på en apelsinlåda, så att hon skulle höra vad han höll på med.Lille Pedros favorit var den första kubanska megahiten "El Manisero", "The Peanut Vendor".

Här med Rita Montaner, som låten ursprungligen skrevs för.

Tyvärr gick det inte så bra hos hans morbror, när han var sex år hamnade han och hans två syskon i en cirkus av barnhem och fosterhemsplaceringar. Den riktiga mardrömmen började.

Det är bäst att vara snäll mot små pojkar, annars blir de arga unga män...

.., vilket han också blev. Han slogs mycket och blev professionell boxare. Sextio matcher, förlorade sin första och sin sista. 

När han var 19 år återförenades han och försonades med sin mamma. Hon lärde honom dansa Danzón, Guajira, Bolero...  

I efterhand sa han alltid att boxningen hade lärt honom att aldrig vara rädd eller nervös på scen, att alltid vara helt fokuserad på sin uppgift. 

Som 21-åring, sönderslagen i ansiktet efter en match, gick han ut och dansade på Trocadero Ballroom och stötte på Miguelito Valdes (Mr Babalu). Själv en före detta boxare.

"Titta hur du ser ut, varför slutar du inte med det där? Du skulle kunna dansa". Det var första gången han började tänka på att dansa professionellt. Pedro hade gått sin sista match.  

Miguelito anmälde honom till en danstävling, där han vann 1000 $. Dags för en ny karriär.

Han tog med sig mycket från boxningen ut på dansgolvet. Ett blixtsnabbt fotarbete, ett fantastiskt sätt att förflytta kroppsvikten.

Något vi är direkt skyldiga honom och boxningen idag, är vår framåt- och bakåtrörelse. Vårt grundsteg.

Det var något han råkade göra 1952, när han föll in i sina gamla boxningsteg, och folk genast började kopiera honom. 

..., kul, vi tar stegen som vi gör idag för att alla var taskiga mot en liten unge från Puerto Rico. 

Han utvecklades som dansare när han blev vän med en brorson till Kubas president. Han åkte dit ofta och lärde sig om musiken och dansen. Han vann ett stipendium och studerade för den legendariska Catherine Dunham, han lärde sig teknik, teori, hur man intar en scen.

Tillsammans med Augi Rodriguez, från det berömda paret "Augi & Margo" och en annan dansare bildade han trion "The Mambo Devils". Men de behövde danspartners, kvinnor.


Kring 1950 såg han en liten italiensk Lindy Hop-tjej vinna en danstävling. Det var 15-åriga Millie Donay. 

De blev en sensation på dansgolvet, och ett par.

De fick en dotter Denise Gerard. Efter att de skildes åt 1955 fick han två barn från andra äktenskap, Petrina Aguilar och Sean Peter Aguilar.

Både han och Millie blev mycket framgångsrika på varsitt håll, välförtjänt för så fantastiska dansare.


Man kan citera honom som 73-åring:

"Jag har haft mest tur av alla här i världen. Jag är en puertoricansk unge från 111:e gatan som växte upp på ett barnhem, och idag sitter jag på toppen i dansvärlden". 

 

Jag låter Jim Carey  avsluta med sin version av den låt han fick sitt namn från.

Alla dör vi, man får gratulera till ett väl genomfört liv

Gårdagskvällen tillbringades på Gröna Lund, deras salsakvällar på dansbanan.

Två lördagar kvar för säsongen, 6/9 och 13/9. Nybörjarkurs från kl 18, sen öppet till 22.

Med säsongskortet för 120 kr så kommer man ju in gratis före kl 18 eller efter 20.30 när det inte är något särskilt igång, skulle passa på att upplysa om att "Sommarkrysset" lagt av för säsongen, så nu kommer man in gratis oavsett tid.

 

Hmm.., dom stänger kl 22 allltså, då kan det vara ett alternativ att ta sig till Münchenbryggeriet efteråt.

Torkel Knutssongatan 2, T-bana Mariatorget, kl 22-04. Biljetter kan man förköpa på Södermannagatan 10, hos "El Barrio Latin Music", T-bana Medborgarplatsen, tvärgata till Folkungagatan.

 

Croma Latina, italienskt band. Hittar inte så värst mycket av dom på Youtube, men låtarna på deras Myspace är ju faktiskt bra. Extremt dansbart. Snodde ner den här..  

En Bachata hittade jag i alla fall på Youtube..

 

 

Finns ju någon sorts mambokoppling Italien-Latinamerika.., dags för musikhistoria!

 

"Mambo Italiano"
.. arrangerad av Bob Merrill (han som skrev "Vad tar ni för valpen där i fönstret?") men det är en traditionell italiensk folksång. Trist att man inte hittar nån "ren" Youtubeversion, publiken väsnas. Rosemary Clooney (faster till George Clooney).

Ljudet är bättre i den här, men man missar ju hennes fenomenala scennärvaro. Finns andra covers, men men bara en Rosemary Clooney.

"Guaglione"
Ännu en klassiker, urgammal napolitansk melodi, som Perez Prado gjorde till en global mambohit, "The Mambo Craze".

"Guaglione" betyder något i stil med "pojkvasker", napolitanskt slanguttryck, i vänligt överseende anda. Låten handlar om hur mer mogna män och kvinnor skojar med en ivrig tonårsgosse, slyngeln förmanas att inte fåna sig och tro att han kan imponera på vuxna kvinnor. Man riktigt hör ".. spring hem till mamma, pojkspoling..". Träffsäkert.

 

Några versioner, Connie Francis, med sensuell avspänd frasering, wow..

Den här kroatiskan, Anica Zubović, har en imponerande smäktande röst också, fina clips från gamla Neapel

Nino D'Angelo, från 1996 

 

Kompositören är enligt uppgift Giuseppe Fanciulli, fast melodin är traditionellt napolitansk. Texten är skapad av "Nisa" ett Nom de Guerre för Nicola Salerno, som också skrev texten till den här sången i "The talented Mr Ripley". Träffsäkert exempel på en osund man crush. Den låter annars påfallande lik. 

 

En av mina favoriter, Dalida som jag nämnt tidigare, har gjort en fransk version, "Bambino", nice..

 

"Guarda Che Luna"
OK, nu avviker jag från ämnet ytterligare.., men  när man nu ändå är inne på italienska latinomusiktraditioner, så kan jag inte motstå Fred Buscaglione och hans "Guarda Che Luna" från 1959, tango?

Man hör hur den  inleds med Beethovens "Månskenssonaten"..

 

Beethoven igen...
Så jag slänger väl in den gamla godingen också, över 200 år på nacken och fortfarande lika stillsamt kraftfull.., Daniel Barenboim...

Beethoven har jag ju nämnt förut. 

 

Avslutar med lite tidig Fellini, italiensk mambo street dance från "Le Notti di Cabiria". I Italien kan man inte spela över...

Råkar gillar hur den här salseron rör sig, Miguel Rico. Han ska studeras mer i detalj.

Normal hastighet

 

"Monkey see -> monkey do"?
Ytterst få, om ens någon, kan utföra komplexa rörelser de aldrig gjort förut genom att bara titta på någon annan, genom ren imitation. Som jag läste i den här artikeln är det olika delar av hjärnan som aktiveras när man utför en rörelse och när man tittar på den, det överförs inte till ens inprogrammerade automatiska rörelsemönster rakt av.

 

"Monkey do -> monkey see -> monkey do"
Däremot, om man redan har gjort rörelsen förut, eller förhållandevis likartade rörelser, så aktiveras samma nervbanor, spegelneuroner, som när man faktiskt utför rörelsen.

Vilket ju är intressant, det innebär ju att ju mer man tränar och utför olika rörelser, desto mer får man ut av att titta på videos som den av Miguel Rico ovan.

Man kan inte som nybörjare lära sig salsa genom att titta på erfarna dansare, däremot kan man efter hand förbättra sitt dansande med hjälp av videos när man väl börjat bygga upp en basrepertoar som sitter i vad som brukar kallas muskelminnet.

 

 

Nedan samma tur som ovan i slow motion

 

 

Well well..., damned, apropå monkeys, att Salsa är svårt - och att någon är bättre än jag är en personlig kränkning, öh.., vad annars?

 

"Tough Guys Don't Dance", sägs det ju.., bland annat i en extremt underskattad film regisserad av Norman Mailer, som ju också skrivit boken. Ingen gillade den utom jag.., well well...

Hur är det med den saken, jag tar och kikar på några tough guys ...

 

James Cagney
Innan världen blev färgsatt fanns ju klassiska filmgangstern James Cagney, ingen var tuffare, och han kunde dansa.. en riktig "hoofer"

 

 

Chuck Norris
Chuck Norris är tuff, min googling efter honom gick så här, damned..

OK, jag ger mig på den punkten - Chuck Norris dansar inte, han slåss i takt med musiken.

 

 

Bruce Lee
Men Bruce Lee?

.. var ju tuff..

.. och visst dansade han. Innan han blev Jeet Kune Do-profet var han Hong Kong Champion i Cha Cha. That's a fact.

(UPDATE! Filmklippet är från Hong Kong-filmen "Darling Girl", 1957. En sjuttonårig Bruce Lee dansar med Leung Bo Ling. Året därpå vann kronkolonins Cha Ca-mästerskap) 

Andra tuffingar..

 

Patrick Swayze

OK, alla vet att killen dansar men många kanske inte nödvändigtvis ser Patrick Swayze som en "tough guy". Men vadå, "Road House", en B-film man ju bara måste ha sett liksom.

Och låt oss inte glömma "Point Break", I rest my case.

  

Christopher Walken
Ingen kan vara coolare än Christopher Walken, som inte missar ett tillfälle att röra sig med självklarheten hos en äkta dansare. Den helt suveräna "King of New York" av Abel Ferrara... (Tänka sig, man ser Barack Obama längst till vänster, 22 sekunder in i klippet)

 

... och även som stilfullt åldrad ser man en professionell dansare som dominerar varje golvyta han väljer att ta i besittning.

 

 

 

För att återgå till inledningen.., uttrycket och filmtitlen kommer från en anekdot om hur maffiabossen Frank Costello var ute med sin unga snygga flickvän och tre berömda tungviktsboxare - Rocky Marciano, Tony Canzoneri och Tony Galente.

 Frank krävde att de skulle dansa med henne, nervöst vågade dessa ärrade prize fighters inte annat än lyda.

När de sedan försiktigt föreslog att det kanske var hans tur att dansa med henne, skakade han bara på huvudet - "Tough guys don't dance"...

Kind of övertygande.., eller?

Råkade ramla över det här klippet, det lär vara det äldsta filmade exemplet på vad man nästan skulle kunna kalla kubansk salsa, eller "Casino" (jag är lite oklar över begreppen där).

Tydlig skillnad mot idag skulle väl vara, hmm.., de möts inte upp på femman i någon "kompression" som i en Guapea.

Hursomhelst .. vilken dansare!

Det är tydligen från "Tierra Brava", en mexikansk film från 1938.

(UPDATE! Det är det kubanska dansparet "Rene y Estela", berömda för sin rumba, fast man skulle nog säga att detta är någon sorts internationaliserad "Rhumba" som är starkt influerad av Son och diverse swingdanser för att verka alltför stötande på en internationell publik av blekansikten.)

(UPDATE IGEN! Killen heter René Rivero Guillén, hon heter Ramona Ajón, de var från Matanzas på västra Kuba. De var stjärnor under "The Rhumba Craze under 30-talet, och uppträdde på Världsutställningen i Chicago 1933) 

 

 

Utveckling?

Många pratar om att salsa "utvecklas" och "förändras" med tiden. Jag tvivlar.., salsa verkar rätt så likartad sen 70-talet, är det i så fall något problem?

Visst, musiken har kanske förändrats - lite, men de gamla låtarna håller än. Om man nu ska prata dans- och musikhistoria.

Latinodans?
Salsa, i alla fall linjevarianten - nån sorts mixad kubansk/latino/Nyoricansk dans från slutet av 60-talet, en sammansmältning av flera latinodanser, swingrutiner och nordamerikanska danstraditioner.

En hel del intryck och moves från till exempel West Coast Swing och andra liknande danser som gett, tja.., kanske en amerikansk dans nästan lika mycket som en latinsk? Sorry latinos, jänkarna gjorde det igen.., eller nåt.

Hur som helst, misstänker att många blandar ihop egna framsteg med en allmän "evolution" i salsavärlden

Och så här ser exempelvis West Coast Swing ut idag, många moves från swingvärlden som har flutit in i salsa. Kan tänka mig att swingmänniskorna helt enkelt började dansa Mambo på 40- och 50-talet och tog med sig sina rörelsemönster rätt in i vad som blev salsans linjestil. Or what?

Första gången jag sett colombiansk salsa, Cali style, som jag verkligen gillat. Skön avslappnad attityd i dansandet, självklarhet och säkerhet utan att det ser ut som om de försöker imponera. Läggar nog till detta till avdelningen "Salseros", fast jag inte har några namn på dansarna denna gång.

OBS! Om videon är ryckig brukar det funka bättre om man går in på den enskilda bloggposten (klickar på rubriken)

 

 

Colombianerna är ju kända för sina crazy fötter, sånt jag sett tidigare har varit mer åt nedanstående ballroom-hysteriska hållet, inget som lockar mig.

 

 

Cali salsa kommer från staden Cali, Colombias tredje största stad, en industribjässe med sisådär drygt två miljoner invånare Cauca-dalen uppe i Anderna där floden Cauca rinner fram. Colombianerna nöjer sig inte med Cumbia, utan tycker att Cali är "Världens Salsa-huvudstad". Tydligen ska Cali ha världens största koncentration av salsaklubbar, och man tävlar frenetiskt sinsemellan.

 

Läste att historien bakom dessa snabba fötter skulle vara att slavarna tvingades dansa på glödande kol, en stressfaktor.., visst

Men, njaeäää.., tror inte på det där med glödande kol.., hittar inga belägg.

 

Det här låter trovärdigare.., från http://www.drclas.harvard.edu/revista/articles/view/997

På 40-talet var det en massa amerikanska sjömän som kom till hamnstäder som Buonaventura i Colombia, och visade upp sina Charleston-talanger. Lokala porteños anpassade det hela till populära karibiska rytmer, särskilt kubanska. Man ser ju likheterna.

 

På 70-talet blev det våldsamt i Buonaventura, och många flyttade till Cali, och hamnade i ett av latinamerikas största slumområden, Aquablanca. Samtidigt slog 70-talets salsavåg från New York och Puerto Rico till, och med 80-talets kokainboom blev det ett attans nöjesliv i Cali med massor av klubbar och salsaorkestrar som tävlade om uppmärksamheten och knarkpengarna.

 

Sen var det nog också nån som upptäckte Bogaloo på 60-talet, och att det blev ännu häftigare om man satte skivspelaren på 45 rpm istället för 33 1/3. Slutresultatet - en salsaform där man dansar dubbelt så snabbt nedanför midjan och skippar snurrar och diverse turer.

Men Boogaloo (eller Boogalu, bugalú, Shing-a-ling, popcorn music) - vad i all sin dar är då detta?

Finns flera danser som kallas Boogaloo, James Brown på sextiotalet gjorde den så här

Här på scen, man ser ju likheterna med colombianska varianten

Annars dyker det upp modernare varianter som inte har just något gemensamt annat än namnet.

 

Boogaloo var populärt i hela världen mellan 1966-69, men överlevde just i Cali där det fortfarande spelas, en crossover-stil mellan latinomusik, popmusik och R&B.

I kvarteren mellan Black och Spanish Harlem försökte latinomusiker få svarta afroamerikaner att dansa. Dom svarta gillade inte Mambo och Cha Cha, det behövdes något annat för att få ut dom på dansgolvet. Musikhistoria skapas i några enstaka kvarter

Så här lät Boogaloo 1966, sen fick som sagt colombianerna för sig att öka hastigheten till minst 160 bpm. Happy feet..

Man dansade inte efter några särskilda mönster till Boogaloo, det var Freestyling som gällde. Tidstypisk musik, hittar vi exvis i soundtracket till den lysande "Carlito's Way", Ray Barreto's "El Watusi".

Fast där tog de bort klippet från Youtube, lyckligtvis använde Scorcese samma låt i "Who's that knocking on my door". (Mycket tidstypiskt, det var visst en "fad dance" några år där på sextiotalet då man dansade just dansen "Watusi")

En annan Boogaloo-klassiker..  

 

 Mongo Santamaria, OK, han var alltså också med på Boogaloo-vågen

 

 Och så här ser alltå Boogaloo till uppskruvade Kalle Anka-röster ut i Colombia idag, hoppigt värre

 

 

 

Under gårdagens uppvärming gick Erik igenom lite om höftrörelsen, som då skulle vara "reciprok", tydligen ett matematiskt uttryck, även med betydelsen "efterströmmande".

Själv skulle jag spontant uppfatta ordet "reciprok" som något i stil med "återgäldande", relaterat till verbet "svara" eller något i den vägen, vilket ju passar hyfsat med vad det handlar om när rör sig om hur höfter rör sig i Salsa, vicka inte på la reuve, utan låt den vickas av fotrörelserna, typ?

Men det är ju såna här krislägen Google är till för..., let's go...

 

- Inom matematiken definieras reciproka tal av att deras produkt är 1. Exvis 2/3x3/2=1, 2/3 är en reciprok til 3/2. 1/7 är en reciprok till 7. OK.., inte så självklart hur man ska relatera det till dans, men sure, det är en helhetsrörelse uppbyggd av två enskilda moment som tillsammans tar ut varandra, lite av en vågrörelse.

 

Matte är viktigt.. 

- Inom grammatiken talar man "reciproka pronomen", i svenskan finns bara två -"varandra" och "sinsemellan". Ord som innebär ömsesidighet. Att Kalle och Lotta dansar med "varandra" innebär att Kalle dansar med Lotta och Lotta dansar med Kalle. Att Kalle och Lotta har "varsin" (distributivt pronomen) laptop innebär däremot att Kalle har en och Lotta har en annan.

Ordet "reciprok" innebär här således ömsesidighet mellan två eller flera personers i en sats uttryckta verksamhet. Och visst.., där funkar ju ordet för att beskriva relationen mellan höft- och fotrörelsen.

 Inom moralfilosofi, grovt förenklat rörande reciprok altruism.. "Jag kliar din rygg om du kliar min..", visst.., kopplingen till Salsa funkar med lite god vilja även där, höfter och fötter hänger ihop, och höfterna hänger mera med i rörelsen bara.

 

Men nog om detta, termen "reciprok" får stämplas som "GODKÄND" för att att beskriva höftföringen i Salsa, back to business..

 

The "Cuban Motion" beskrivs hyfsat här, nedanstående video ger kanske lite begrepp om vad för sorts höftrörelser det handlar om.

 

 

Och för att återknyta till den reciproka rörelsen, en slinkyrörelse är väl himla reciprok? Illustrerar med lite filmklipp..