29 posts tagged “historia”
När folk pratar om "Salsa", så finns det ju trots allt ett antal olika stilar, en överblick kan vara bra...
(IMO
Det här är mina personliga intryck och ställningstaganden. Jag har läst och kollat en del, men är ingen expert. Bilda dig en egen uppfattning.)
Afrikanska rötter..
Salsamusik är traditionella afrikanska rytmer, med tillagda västerländska melodier. En del säger att alltsammans är kubanskt. Men..., jag skulle nöja mig med att konstatera att Kuba har haft en enorm roll i musikens och dansens historia.
Nordamerikansk swing och jazz med sina afrikanska rötter har haft stort inflytande.
Med tanke på hur fel det känns att dansa kubanskt till musik från New York, eller linjestil till den kubanska musik man hör ute på socials och klubbar, verkar det fel att säga att vi alla dansar till "kubansk musik". Rötterna är kubanska/afrikanska, men det har utvecklats åt olika håll.
Tre stilar
Man kan tala om tre, eller fyra huvudsakliga stilar.
Grovt förenklat...
- "Kubansk salsa", man kretsar runt varandra och ser skojfrisk och charmig ut
- "Linjestil" eller Cross Body Style, man rör sig på linje och försöker se elegant, romantisk eller dramatisk ut
- "Colombiansk", man sprattlar med fötterna och ser spänstig ut
- "Allmän latinostil", man står och svänger lite
1. Cuban Style, kubansk stil
1.1 Cuban Style
1.2 Miami Style
2. Cross Body Style Salsa, Linjestil
Den internationellt mest spridda stilen, kan sägas vara en mix mellan en ursprungligen kubansk dans och nordamerikanska swingdanser, och influenser från många andra håll.
2.1 Puertorican Style, Puertoricansk salsa
2.2 NY Style
2.2.1 Palladium Style
2.2.2 Eddie Torres, ET2
2.3 LA Style
3 Colombian Style
3.1 Cali Style
3.2 Colombian Style
4. Allmän Latinostil
1. Cuban Style, kubansk stil
Som sagt, man kretsar runt varandra. Killen är macho och försöker imponera, tjejen har inte så mycket utrymme för att göra egna grejor. Inte särskilt showigt eller utåtriktat jämfört med linjestilsdansarna eller Cali-dansarna. Det är mer en intern affär.
1.1 Cuban Style
Kan se ut så här när det är som bäst, min favorit Osbanis
Killen stajlar med hur kvick han är på att trassla in sig och ur sig med hennes armar i pretzelaktiga moves. Lekfullt, skojigt, charmigt.., party mode. Fokus på kroppsrörelser och musikalitet. Yanek Revilla nedan..
Enklare att komma igång med jämfört med linjestil.
Det dansas oftast On1, men kubanerna bryr sig ofta inte om vilket taktslag de gör sina breaksteg på. När det handlar om modern kubansk salsamusik, "Timba", kan jag förstå det. Den är så komplicerad att de flesta inte har en aning om var ettan och femman finns ändå.
1.2 Miami Style
Alla kubaner i Florida hatar Fidel Castro och vill ha tillbaka sina hus. De säger själva att deras stil är mer ursprungligt kubansk och renlärig, andra säger att den är mer påverkad av linjestil och nordamerikansk salsa.
Man tar någon sorts små extrasteg, "taps" på fyran och åttan, och snurrar mer. Det är mer teknik och precision.
Det finns inte så mycket av ens kubansk salsa på Youtube, och ännu mindre av Miami Style. Men det ser trots allt i stort sett ut som kubanskt...
2. Cross Body Style Salsa, Linjestil
Grovt förenklat så är linjestil är en snabb rumbavariant med steg och moves från Lindy Hop.
Visserligen dansade man linjestil för Bolero och andra kubanska danser, men det mesta av linjestilen kan nog sägas ha utvecklat i New York på 50- och 60-talet. På legendariska ställen som Palladium och Savoy.
När man börjar med linjestil får man leva med att man ser eländig ut ett tag innan man börjar få flyt.
Börjar man med kubansk ser man OK ut snabbare, men många fastnar i det och får svårt att gå vidare. Jag skulle hävda att det är lättare att gå från linjestil till kubanskt än tvärtom.
Typiskt sett brukar rutinerade kubadansare bli upprörda över att behöva lära sig regler och en ny teknik för att föra och följa. De ger upp linjestilen direkt och bestämmer sig för att de inte gillar musiken.
Så.., min personliga rekommendation om man vill bli en mer komplett salsadansare skulle vara att börja med linjestil, men helst köra lite kubansk samtidigt, eller åtminstone leka med det socialt så att man inte råkar fastna med fula och ineffektiva grundsteg. Dåliga vanor är svåra att bli av med, man sparar tid och möda om man inte att inte skaffar sig dem.
Linjestilskurserna fuskar med steg och kroppsrörelser tyvärr, eleverna vill lära sig nya spännande turer och har inte tålamod att lära sig grunderna först.
On1 vs On2?
Den stora debattfrågan brukar vara om man ska dansa On1 eller On2 (LA Style vs. ET2).
Tja.., om du är en sån som inte kan låta bli att sjunga med i låtarna så är du en On1-människa.
Brukar du vicka med foten och trumma med fingrarna i takt med musiken så är du en mambodansare, du borde dansa On2.
Melodierna och sångerna har ju tonvikten på ettan och femman, och trummorna har faktiskt mest emfas på tvåan och sexan.
Enkelt, eller hur?
Vissa säger att de som lär sig On2 först lär sig On1 utan problem, från On1 till On2 är det däremot helt klart besvärligt. Så.., det kan vara en poäng att börja med On2.
2.1 Puertorican Style, Puertoricansk salsa
I Frankrike kallar man all linjestil för "Salsa Portoricane". Kan man säga att övriga linjestilar är undergrupper?
Det är svårt att skilja mellan exempelvis Puertoricansk stil och NY Style, men puertoricanerna dansar ibland på ettan. Dansar man på tvåan går killen framåt på 2, inte bakåt som i NY Style ET2.
Det är en elegant stil, mycket finess, traditionellt mer fotarbete än i New York.
Tito Ortos är min personliga favorit i genren..
Annars är det möjligt att Felipe Polanco är mer känd för klassisk puertoricansk salsa
2.2 NY Style, New York Style
Här finns det två stilar, där Eddie Torres-stilen dominerar både i New York och internationellt. Man dansar alltid On2.
Man kan nog säga att NY Style har utvecklats av och för judar i New York. Förutom puertoricaner och några svarta, var det nästan enbart judar, och några italienare som dansade mambo på 40- och 50-talet - och judarna var de enda som hade pengar.
De var redan swingdansare, och tog med sig många moves och steg därifrån. De gillade jazz, och musikerna anpassade sig förstås till den musik de gillade att dansa till.
2.2.1 Palladium Style
Kallas också "Razz m´Tazz" eller "Power 2". I princip som linjestil On1 eller LA-Style, fast man bryter på tvåan och sexan. Killen börjar framåt på tvåan. En skillnad mot ET2 är att man gör en markerad paus (med viktförflyttning) på fyran och åttan.
Det är visst bara "Razz M'Tazz" Angel Rodriquez som lär ut stilen i New York numera. En fördel kan vara att det är lättare att föra en On1-tjej, bara man inte berättar vad man håller på med.
Historiskt vet jag inte om "Power 2" är närmare den ursprungliga mambo som dansades på Palladium och Savoy. Möjligt, men jag tvivlar.
Power 2 är mer showbetonad och kraftfull än Eddie Torres-varianten.
2.2.2 Eddie Torres, ET2
Legenden Eddie Torres har på egen hand envetet jobbat under decennier för att återuppliva och sprida den mambo som dansades på Palladium och Savoy, och har lyckats väldigt bra.
Han var ju bara gossebarnet då, och har utvecklat en egen variant som någorlunda ska efterlikna originalet, hur det nu var (folk dansade faktiskt lite hur som helst, som det föll dem in).
Om någon frågar om du dansar "On2", så är det i stort sett alltid Eddie Torres-varianten som avses. I New York kallar man det för "Mambo".
Eftersom mannen gör sitt första breaksteg bakåt, så kan man ju säga att man egentligen dansar "On6" snarare än "On2", men då börjar det bli lite larvigt. Det är tvåan och sexan som är viktiga, det får räcka. Sen måste man kunna skilja på dem förstås, om man ska kalla sig för en dansare över huvud taget.
Som synes, man fokuserar på elegans, att det ska vara "smooth", flyt. Kompakt, komplexa turer, mycket fotarbete och shines.
Min personliga mambofavorit, Milton Cobo, som har sin egen unika stil..
En annan storhet, Frankie Martinez..
.. och förstås Shaka Brown, det har utvecklats allt mer till att bli "super smooth".., nästan så att det kan gå till överdrift. Det handlar ju inte bara om att uttrycka sig själv, det är ju musiken man ska göra något med, liksom..
2.3 LA Style
Den senast utvecklade linjestilen, från Los Angeles. Man dansar On1.
LA Style är show, dramatik, skarpa och ofta stora rörelser, med kraft och gärna atletiska moves med dips, tricks och galna kast och aerials. Sådant som tidigare bara hörde hemma på scenen.
Den internationellt mest spridda stilen, har på många håll konkurrerat ut kubansk stil, som i regel kommit först.
I Los Angeles bor det inte så många puertoricaner, men massor av mexikaner, och säkert har deras smak och temperament påverkat stilen. Sen har vi ju närheten till Las Vegas, Hollywood och alla dessa showdansare spelat sin roll.
De som gjort stilen känd från slutet av 90-talet och framåt har mycket varit bröderna Vasquez...
Lillebrorsan Johnny Vasquez är väl den som blivit mest berömd..
Min personliga favorit är annars Fernando Sosa, vet ingen som är mer musikalisk..
3 Colombian Style
När folk talar om "colombians salsa" menar de oftast "Cali Style", som egentligen dansas nästan bara i Cali. I resten av Colombia kör man en enklare och mer stillsam allmän latinostil som är spridd över hela kontinenten. Båda stilarna är starkt påverkade av Cumbia, som är rejält annorlunda än det vi brukar kalla salsa.
3.1 Cali Style
I Colombia blev folk väldigt imponerade av amerikanska sjömän som dansade Charleston på 20- och 30-talet. Colombianerna fastnade för extremt snabba och precisa fotrörelser, och i samband med politiska bråk och våldsamheter hamnade massor av dansare i Cali.
Där startades det salsaskolor, och fattiga kids från slummen tävlade mot varandra. Det blev en mycket egen stil..., atletisk, snabba fötter, spänst och massor av energi. Inte mycket transport vare sig runt eller framåt och bakåt, mer från sida till sida.
Den har inte spritt sig mycket utanför Colombia, men de är svårslagna i tävlingar internationellt eftersom det är väldigt showigt, spektatkulärt och imponerande.
Colombianerna är i en klass för sig rent tekniskt. Lite väl hysteriskt för min smak, men visst det är häftigt..
Traditionellt inte så mycket trixande med armar, snurrar lyft och akrobatik - men LA Style och internationella tävlingar har påverkat mycket så det har kommit där också.
Så här coolt kan det se ut mer i klubbmiljö...
3.2 Allmän Colombian Style
Vanliga colombianer tycker förmodligen att Cali-dansarna är galna. När de socialdansar ser det mer ut så här, cumbiainfluerat som sagt..
4. Allmän Latinostil
Det som många latinos som aldrig just gått någon kurs, kallar "salsa" ser jag nog mer som någon sorts cumbia dansad till salsamusik.
Lite steg bakåt och från sida till sida och kanske några enkla snurrar. Social dans med fokus på kroppsrörelserna och att umgås.
Inget fel med det, kvinnorna har bra kroppsrörelser och perfekt taktkänsla - men om du ska försöka med något du lärt dig på kurser får du räkna med vettskrämda blickar och att något går fel. Man får anpassa sig och försöka göra något av det. När det funkar är det faktiskt riktigt trevligt.
Folk dansar ju lite olika överallt i världen, och det finns de som vill lägga till sina varianter som egna stilar.
"London Style"?
Instruktörer/artister som Leon Rose kan eventuellt sägas lära ut en egen stil, men den kanske inte är så distinkt annorlunda att den förtjänar en egen etikett.
Man dansar On1, det är inte lika dramatiska, skarpa och kraftfulla moves som i "LA Style", istället mer komplexa turer, framför allt för killen. Inte så många show breaks, och inte så stort utrymme för lady styling. Många vändningar där man utnyttjar fyran. Man försöker få det så smooth som möjligt, är i konstant rörelse och leder tidigt.
Kanske är det något i stil med NY Style On1.., svårt att säga.
Nåja, det var ungefär den lärdom jag orkade med att förmedla.., vill du veta mer får du Googla, läsa på eller sticka ut på en bildningsresa ...
I söndags dog en av salsans musiklegender, så det bör väl nämnas även här...
"Joe Cuba", Gilberto Miguel Calderón, född 1931 i New York, även om man brukar säga att han var från Puerto Rico. En riktig "Nyuorican". Hans pappa ägde en godisbutik.
Han hann bli 78 år och strök med efter en långvarig stafylokockinfektion han fick efter en astmabehandling.
För att kalla dig allmänbildad förväntas du känna till att han var en av de stora förgrundsfigurerna bakom "Latin Bogaloo"-vågen under 60-talet, fram till 1968 när "salsa" började ta över. Har ju nämnt Boogaloo och Joe Cuba tidigare.
... och jepp, man dansar salsa till Boogaloo, eller Cha cha.
Hans "Bang Bang" med Cheo Feliciano var 60-talets största Boogaloo-hit..
Några andra hits, "I'll never go back to Georgia"..., det var musik riktad till storstädernas unga svarta. Vare sig Cheo Feliciano eller Joe hade någonsin varit i Georgia, men visst, de kunde relatera. Typiskt med blandningen spanska och engelska.
Här ser man honom med Cheo Feliciano.., Joe Cuba på bongo som vanligt.
Hans karaktäristiska vibrafonsound, utan bleckblås, passar ju bra som avrundning, lite änglalikt sådär...
R.I.P....
http://www.nydailynews.com/news/2009/02/15/2009-02-15_joe_cuba_father_of_boogaloo_dies_at_78.html
http://worldmusiccentral.org/article.php/Joe_Cuba_Father_New_York_Boogalo_died
I morse dog visst en legend inom Mambo, eller som de flesta kallar det idag, "Salsa", eller "Salsa On2".
"Cuban Pete", Pedro Aguilar hann bli 81 år, föddes 14/6 1927. Känd som "King of the Latin Beat"
Han var från Puerto Rico, men fick artistnamnet "Cuban Pete" av Desi Arnaz (han som var gift med Lucille Ball )
Här några klipp jag klistrat ihop från en danshistorisk dokumentär, den fanns med i en äldre bloggpost om Palladium i New York på femtiotalet.
Och här en promotionvideo från hans senare år, han och hans fru Barbara Craddock.
Pedro hade en barndom som var rena mardrömmen, enligt honom själv. När han var tre år gammal sprack hans föräldrars äktenskap, Pedro och hans syskon skickades till släktingar i USA. Han hamnade hos sin morbror, en frisör i Washington.
De hade en hushållerska som lärde Pedro att steppa, ett praktiskt sätt att hålla koll på lillkillen. Han fick steppa på en apelsinlåda, så att hon skulle höra vad han höll på med.Lille Pedros favorit var den första kubanska megahiten "El Manisero", "The Peanut Vendor".
Här med Rita Montaner, som låten ursprungligen skrevs för.
Tyvärr gick det inte så bra hos hans morbror, när han var sex år hamnade han och hans två syskon i en cirkus av barnhem och fosterhemsplaceringar. Den riktiga mardrömmen började.
Det är bäst att vara snäll mot små pojkar, annars blir de arga unga män...
.., vilket han också blev. Han slogs mycket och blev professionell boxare. Sextio matcher, förlorade sin första och sin sista.
När han var 19 år återförenades han och försonades med sin mamma. Hon lärde honom dansa Danzón, Guajira, Bolero...
I efterhand sa han alltid att boxningen hade lärt honom att aldrig vara rädd eller nervös på scen, att alltid vara helt fokuserad på sin uppgift.
Som 21-åring, sönderslagen i ansiktet efter en match, gick han ut och dansade på Trocadero Ballroom och stötte på Miguelito Valdes (Mr Babalu). Själv en före detta boxare.
"Titta hur du ser ut, varför slutar du inte med det där? Du skulle kunna dansa". Det var första gången han började tänka på att dansa professionellt. Pedro hade gått sin sista match.
Miguelito anmälde honom till en danstävling, där han vann 1000 $. Dags för en ny karriär.
Han tog med sig mycket från boxningen ut på dansgolvet. Ett blixtsnabbt fotarbete, ett fantastiskt sätt att förflytta kroppsvikten.
Något vi är direkt skyldiga honom och boxningen idag, är vår framåt- och bakåtrörelse. Vårt grundsteg.
Det var något han råkade göra 1952, när han föll in i sina gamla boxningsteg, och folk genast började kopiera honom.
..., kul, vi tar stegen som vi gör idag för att alla var taskiga mot en liten unge från Puerto Rico.
Han utvecklades som dansare när han blev vän med en brorson till Kubas president. Han åkte dit ofta och lärde sig om musiken och dansen. Han vann ett stipendium och studerade för den legendariska Catherine Dunham, han lärde sig teknik, teori, hur man intar en scen.
Tillsammans med Augi Rodriguez, från det berömda paret "Augi & Margo" och en annan dansare bildade han trion "The Mambo Devils". Men de behövde danspartners, kvinnor.Kring 1950 såg han en liten italiensk Lindy Hop-tjej vinna en danstävling. Det var 15-åriga Millie Donay.
De blev en sensation på dansgolvet, och ett par.
De fick en dotter Denise Gerard. Efter att de skildes åt 1955 fick han två barn från andra äktenskap, Petrina Aguilar och Sean Peter Aguilar.
Både han och Millie blev mycket framgångsrika på varsitt håll, välförtjänt för så fantastiska dansare.
Man kan citera honom som 73-åring:
"Jag har haft mest tur av alla här i världen. Jag är en puertoricansk unge från 111:e gatan som växte upp på ett barnhem, och idag sitter jag på toppen i dansvärlden".
Jag låter Jim Carey avsluta med sin version av den låt han fick sitt namn från.
Hittar inte så mycket julaktigt salsagrejs egentligen, jag slänger in något kort om hur man firar jul i några latinamerikanska länder med salsatradition.
I Puerto Rico firar man visst väldig energiskt, länge. Julafton är "Nochebuena", och man käkar helstekt gris.
Att vi äter julskinka beror på att det var den bästa tiden att slakta grisen när den växt till sig och fodret ändå började ta slut under den kalla mörka vintern i norr.
Konstigare då att man äter så mycket gris till jul i spansktalande länder?
Det är judarnas fel, såklart...
Många av dem konverterade till katolicismen för att inte bli utkastade ur landet av Ferdinand och Isabella.
Inkvisitionen var misstänksamma mot dem i generationer, så de var extra ivriga att äta griskött och fira jul som goda kristna.
Traditionen spred sig och följde med till Latinamerika.
Mer om hur de gör i Puerto Rico.., de sjunger och dansar också
Jul på Kuba?
Castro avskaffade julen 1969, de var ju ateister.
Han tyckte det störde sockerskörden. Man kan ju föreställa sig Lars Ohly göra motsvarande...
Nu är julen tillbaka sedan 1998, när påven, Johannes Paulus II, var på besök. Han åstadkom mycket under sin tid minsann.
Julfirandet är visst lite förvirrat på Kuba, finns inte så många som växt upp med det.
På julafton, Noche Buena, brukade man traditionellt äta gris, och dansa Danzon
Julklappar delades ut först 6 januari, av farbröder som var utklädda till Kaspar, Melchior och Balthazar, de tre vise männen.
http://en.wikipedia.org/wiki/Biblical_Magi
Colombia
I Colombia får man presenter av jesusbarnet, och av de tre vise männen. Men inte av tomten, som ändå finns med som dekoration. En massa fyrverkerier, och så äter de förstås gris för att bevisa att de inte är judar.
http://www.msichicago.org/scrapbook/scrapbook_exhibits/catw2004/traditions/countries/colombia.html
Äh, det får räcka..., GOD JUL!!!
Ett tag sedan jag lade ut något, blir en lite överlång post...
Men vadå, allt hänger ihop. Man ska veta varför man dansar, till vad..., vad man dricker, var drickat och musiken kommer ifrån..., en dos kubansk historia.
The Party
Förra lördagen - SalsaAkademiens avslutningsfest för terminen, "julfest"!
Suverän tillställning, salsa till liveband på någon meters avstånd var speciellt.
Inbillat eller inte, det blir någon sorts feedbackloop.
Dansarna följer musikerna, musikerna följer dansarna . Sanslöst skickliga musiker på någon meters håll, man började improvisera mer, en försmak av hur det ska vara när tekniken sitter i kroppen.
Ett otroligt bra band
Bandet ja, "Hatuey", uttalas "att-u-ej", ett konstigt namn.
Jag måste ju googla förstås..., ett anfall av kunskapstörst
... och hittar en del om bandet, en indianhövding och en öl.
En ölflaska
Öl passar som inledning..., ett klassiskt kubanskt märke. Observera indianen på etiketten, mer om honom senare...
Bacardi, respecto...
Gamla anor. I det här fallet råkar det vara en ölsort från ärorika Bacardi, världens största familjeägda spritföretag, grundat 1862.
Fladdermusen i Bacardiloggan kommer sig av att byggnaden det hela startade i, placerad i Santiago de Cuba, var hem för en väldans massa fruktätande fladdermöss.
Don Facundo Bacardi Masso, en vinhandlare från Katalonien, utvecklade metoden hur man gör kvalitetsrom, vit rom, genom att rena de hopkok alla kallade rom. En sorts sockerrörs-brandy som enligt samtida källor smakade rätt vidrigt.
Han körda alltsammans genom aktivt kol och lagrade destillatet på ekfat. Han tog patent.
Familjen Bacardi, vars femte generation fortfarande driver företaget, blev förstås aprik.
Kubanska patrioter
Som patrioter hade Bacardis kämpat hårt mot det spanska kolonialväldet i slutet av 1800-talet. Det passade bra med en upprorisk indianhövding på ölflaskan 1927, mitt under den amerikanska förbudstiden.
Sprit och turism
Kuba vore inte lika berömt idag utan familjen Bacardi.
Världens alla rika fyllon lärda sig förknippa Kuba med drinkar som Daiquiri, Mojito och Cuba Libre.
Drunken celebrities
Det hjälpte förstås till att kända alkisar som Errol Flynn, Spencer Tracy, F. Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway hinkade i sig i den tropiska natten, morgonen, dagen och kvällen.
.... ger musik
För att återknyta till musikhistoria, så är det svårt att tänka sig att kubansk musik hade blivit så känd utan alla dessa romdrinkar och fulla turister på Havannas barer och casinon.
"My mojito at Bodequita, My daiquiri at El Floridita",
Hemingways berömda hälsotips på väggen till Bodequita del Medio. Både El Floridita och Bodequita del Medio är kvar orörda idag.
Vilken bar gäller?
El Floridita är ett suveränt ställe, Bodequita är ett hål i väggen med svettiga turister som tar bilder på varandra.
Så smakar det..
Egentligen inte värt mödan.
Daiquiri däremot är sanslöst gott, fantastiskt välbalanserad om den görs rätt.
Cuba Libre smakar ungefär som rom och cola, vilket ju är ungefär vad den innehåller. Inget att ta på allvar, men visst.
Nutidshistoria i korthet...
Rommen flödade och det var riktigt kul på Kuba ett tag, trots dirty regeringar med idel skurkar och banditer. Sen kom en ännu större skurk och förstörde alltihop.
En tradition, Kuba har styrts av gangsters sen 1500-talet, det lär väl fortsätta så.
Bacardifamiljen gillade Castro, de finansierade hans revolution.
Rich fools...
Jag fattar inte riktigt hur de kunde vara så korkade, men det kan ha något att göra med önsketänkade, och att Castro tillhörde en överklassfamilj som var connectade med Bacardiklanen. Bacardifolket var starkt för frihet, mot förtryck och annat jobbigt.
Tacka Bacardi..
Hur som helst, utan Bacardi hade Castros revolution inte lyckats. Bacardi jobbade hårt för att lugna CIA och övertyga dem om att Fidel var OK.
Missräkning ...
Che Guevara var revolutionärernas vänsterman, gillade Sovjetunionen och var mycket våldsam. Våld är ju effektivt.
Take it all..
Che Guevara övertygade Castro om att de var rätt att konfiskera alla pengar på privata bankkonton, beslagta alla hus och sno alla företags tillgångar i folkets namn. Varför bara ta lite pengar när man kan ta ALLT?!
Vackra ansikten
Så brutala Che som gärna bestämde över andra är populär, och visst, han blev ju snygg på bild, .... räcker långt...
Fotohistoria
För att nu nämna något om detta fantastiska foto som fått så många att drömma om revolutionen, det kallas för "Guerillero Heroico" av Alberto Korda (som aldrig fick några pengar för bilden eftersom Castro och Che inte erkände privat äganderätt. Rättvist?).
Bacardi överlever
Nåja, Bacardis hade flyttat ut mängder av bryggerier och anläggningar från Kuba, och klarade sig någorlunda, en brakförlust till trots.
Rånet
Jänkarna blev sura förstås, här kommer några gaphalsar och stjäl deras medborgares ägodelar i "folkets" namn.
En rolig plan
Bacardis tog det personligt, och köpte ett gammalt bombplan för 14.000 dollar...
..., som de tänkte bomba ett oljeraffinaderi med. Bara för att hämnas, lära Fidel en läxa och förhoppningsvis få igång en motrevolution, eller nåt.
.. schabbel
Det gick dåligt. Vissa säger på grund av att de inte fick tag på bomber, andra att planet krånglade, att de inte hittade någon bra pilot, att jänkarna tyckte deras tilltag var pinsamt, och andra för att New York Times skvallrade. Oklart vad som hände.
Mer pinsamheter och klåpare
Lika pinsamt blev det sen med alla fåniga försök att mörda Castro som CIA, Bacardiklanen och diverse mafiosos försökte sig på.
American gangster..
Kennedy var knarkare. Pappa Joseph blev rik i spritbranschen under förbudstiden, inte helt främmande för gangsterkretsar kan man tänka sig.
JFK fick för sig att skicka CIA att mörda Castro med förgiftade cigarrer och andra. Inget de var riktigt vana eller visste riktigt hur det skulle göras, men visst, vad chefen nu säger...
Inte så konstigt att han råkade illa ut. Konspirationsteori - Castro mördade Kennedy när han tröttnade på dumheterna. Vad annars skulle han göra, vänta tills klåparna lärt sig hur man sköter sånt professionellt?
Läget nu..
Kennedy är död, Castro lever och Kuba är som det är.
Vad som borde vara världens främsta turistparadis, är fullt med luspanka kubaner och europeiska sexturister. Förnedrande.
Så har det varit sen ryssarna slutade ge Kuba gratis olja att sälja till världsmarknadspris.
Mer öl...
Dags för lite öl igen innan jag kanske lyckas runda av.
Så här tjusiga var Hatuye-affischerna en gång i tiden. Det mest genuina kubanska ölet av alla, men säljs förstås inte på Kuba, nästan enbart i Florida.
När man beställer ska man säga något i stil med "En indian och två kanoter", två glas alltså. Man delar med en kompis. Kubas Budweiser, ska smaka likartat men lite fylligare, bör drickas svinkallt så att de knastrar i gommen.
Indianhövdingens hemlighet..
Men men.., Hatuey, indianen på ölflaskan, vem var han?
Hispanola, Tainofolket
En lokal hövding, en "Cacique" hos Taino-folket på nuvarande Haiti i början av 1500-talet.
Förmodligen ett av de mest sympatiska folkslag som existerat, bara att konstatera.
Det goda folket
Namnet kommer av att Columbus frågade vad de kallade sig. De svarade vi är "de goda/ädla", till skillnad från mer krigiska grannar som brukade röva bort deras kvinnor ibland. De försvarade sig inte, sprang och gömde sig.
Duktiga bönder och fiskare, hade en sofistikerad kultur, skrev musik, poesi, skickliga konstnärer
Kort sagt underbara människor, ädelmodiga pacifister.
.. och det finns ju inget som våldsverkare uppskattar mer.
Vägen till Indien..
Columbus hade gett sig iväg för att hitta en annan sjöväg till Asiens rikedomar, där muslimerna inte spärrade vägen.
Columbus misstag..
Han hade rört till det med kartor och matematik och envisades med att jorden var hälften så stor mot vad alla andra helt riktigt trodde. Han tänkte ta sig snabbt och enkelt till Indien åt "andra" hållet.
Hade inte Latinamerika råkat ligga i vägen hade alla på Santa Maria, Niña och Pinta dött av törst och svält halvvägs till målet.
Världen var aldrig platt..
Bara för att försöka döda den seglivade myten om att folk trodde att jorden var platt.
Columbus älsklingar..
Columbus skrev om Taino-folket, hur vänliga och intelligenta de var, hur lyckliga de verkade vara över att få besök.
"De handlade med oss och gav oss allt de hade, med god vilja. De blev blev mycket lyckliga av att glädja oss. De var mycket vänliga och utan kunskap om vad som är ondskefullt, inte heller mördar de eller stjäl. Ers höghet må tro att i hela världen kan inte finnas ett bättre folk.., de älskar sin nästa såsom sig själva, och talar vackrare än någonstans i världen, alltid vänliga och alltid skrattande"
Plus förstås att det inte skulle vara några problem för en handfull soldater att ta över hela rasket och göra slavar av dessa underbara människor.
Recon..
Den första resan var bara en rekognoscering, till andra resan återvända han med 17 skepp.
Löften löften löften löften
En dyr expedition, och han hade fått bokstavligen lova guld och gröna skogar för att få Ferdinand och Isabella och mängder av privata finansiärer att ställa upp med pengar. Spanien var fattigt efter att äntligen ha kastat ut muslimerna.
... och deras konsekvenser
Desperat att uppfylla sina avtal, han satte igång den hela repertoaren av röveri, utpressning, våldtäkter och slaveri. Det fanns inte så mycket guld som han hade hoppats.
I brist på guld blev slavar viktigt, men öborna visade sig ha uselt immunförsvar. De dog som flugor, hade inte en chans att överleva i Europa eller någon annanstans än ensamma på sina paradisöar.
Gästvänlighet och gästers vänlighet
Taino-folket på Hispanola blev märkte snart att gästerna inte tänkte åka hem, och inte nöjde sig med presenter. De ville ha ALLTING och mer, mycket mycket mer...
Någon som fattar..
Hatuey hade situationen klar för sig, han lyckades fly till närbelägna Kuba för att åtminstone försöka varna grannarna.
Det gick som det brukar.
... och ingen som lyssnar
Ingen trodde på honom, han verkade tokig med sina historier.
Varför skulle dessa märkliga främlingar bete sig så hemskt, av vilken anledning?
För dessa älskvärda och sympatiska människor lät det obegripligt.
Ett misslyckat försök till förklaring
Enligt den spanske prästen Bartolomé de las Casas försökte Hatuey förklara genom att visa en korg fylld med guld och ädelstenar..
"Här är den Gud spanjorerna dyrkar. För detta strider de och dödar; för dessa förföljer de oss och det är därför vi måste kasta detta i havet... De säger oss, dessa tyranner, att de dyrkar en Gud för fred och jämlikhet, och ändå tar de vårt land och gör oss till slavar. De talar till oss om en odödlig själ och om deras eviga belöningar och bestraffningar, ändå tar de våra ägodelar ifrån oss, tar våra kvinnor, våldtar våra döttrar. Oförmögna att mäta sig med oss i dygd, skyddar sig dessa fega kräk sig med stål vi inte kan bryta"
En förtvivlad präst
Man ska ta uppgiften med en nypa salt, Bartolomé var som många av kyrkans män förtvivlad över de vidrigheter spanjorerna ägnade sig åt. Det var inte självklart för alla ens på den tiden att andra folk skulle vara lägre stående.
"De grymma spanjorerna"?
Man kan säga att Bartolomé startade "den svarta legenden", en tradition att beskriva spanjorerna som osedvanligt grymma. Det kan debatteras hur sant det är, men en skillnad mellan spanjorer och många andra är att spanjorerna ville ha guld och slavar, anglosaxerna sökte brukbart land.
Första vita foten på Kuba
Hur som helst, Columbus kom till Kuba, steg i land i den vackra vita sanden i Grisbukten, "Playa Girón"..
... som fick heta så för att spanjorerna såg sjökor, som de kallade för "grisar".
Förutsägbart...
Hatueys varningar hade inte hjälpt. "Indianerna" på Kuba var lika gästvänliga och oskuldsfulla som på Haiti. Om de slagit ihjäl gästerna på en gång hade deras folk, kultur och språk kanske existerat idag. Vem vet.., en ledsam förlust för oss alla.
Ett tappert motstånd..
Hatuey lyckades få med sig ett fåtal unga män och slogs under några månader mot spanjorerna.
Men han blev förådd, fångad och placerad på bålet.
Ett värdigt slut
Spanjorerna gav de honom en sista chans att omvända sig. Den 2 Februari nådens år 1512.
Hatuey frågade prästen...
Prästen försäkrade att där fanns gott om kristna.
"Om det finns kristna i himmelriket vill jag inte dit"
En man med principer.
... och ett sorgligt
.. och sen gick det som vi alla vet.., i stort sett alla tainos dog av sjukdomar, övergrepp, mord, massjälvmord, och omänskliga livsvillkor.
Guld eller armar
När indianstackarna inte hade mer guld att ge bort instiftade han en lag som sade att varje taino över fjorton år måste ge en viss mängd guld var tredje månad, eller en viss mängd spunnen bomull. .. annars skulle deras händer huggas av.
Man såg tainos desperat leta i vattendrag och stränder efter guld, och givetvis började deras antal minska när de också tvingades arbeta som slavar åt spanjorer som plötsligt ägde deras mark.
Inom trettio år hade 80-90 % av ursprungsfolket försvunnit.
Tystnad..
Sen finns inte så mycket mer historiska källor om taino-folket. I stort sett utplånade från historien. De är uppblandade med andra, mestiser, (spanjorerna var inte rasister, hade inte lagar mot rasblandning) men rester finns säkert här och var.
... och ord vi använder
Några vanliga ord - som Barbecue (Barbacoa), kanot (canoa), kolibri (colibri), Iguana, hammock (jamaca), tobak (tabacú), och vem vet hur många fler är alltså taino.
Take pride..
Sad story? Jepp.., inget att vara stolt över.
Kanske hade gått annorlunda om tainofolket hade varit såna där otäcka rasister?
Gårdagskvällen tillbringades på Gröna Lund, deras salsakvällar på dansbanan.
Två lördagar kvar för säsongen, 6/9 och 13/9. Nybörjarkurs från kl 18, sen öppet till 22.
Med säsongskortet för 120 kr så kommer man ju in gratis före kl 18 eller efter 20.30 när det inte är något särskilt igång, skulle passa på att upplysa om att "Sommarkrysset" lagt av för säsongen, så nu kommer man in gratis oavsett tid.
Hmm.., dom stänger kl 22 allltså, då kan det vara ett alternativ att ta sig till Münchenbryggeriet efteråt.
Torkel Knutssongatan 2, T-bana Mariatorget, kl 22-04. Biljetter kan man förköpa på Södermannagatan 10, hos "El Barrio Latin Music", T-bana Medborgarplatsen, tvärgata till Folkungagatan.
Croma Latina, italienskt band. Hittar inte så värst mycket av dom på Youtube, men låtarna på deras Myspace är ju faktiskt bra. Extremt dansbart. Snodde ner den här..
En Bachata hittade jag i alla fall på Youtube..
Finns ju någon sorts mambokoppling Italien-Latinamerika.., dags för musikhistoria!
"Mambo Italiano"
.. arrangerad av Bob Merrill (han som skrev "Vad tar ni för valpen där i fönstret?") men det är en traditionell italiensk folksång. Trist att man inte hittar nån "ren" Youtubeversion, publiken väsnas. Rosemary Clooney (faster till George Clooney).
Ljudet är bättre i den här, men man missar ju hennes fenomenala scennärvaro. Finns andra covers, men men bara en Rosemary Clooney.
Ännu en klassiker, urgammal napolitansk melodi, som Perez Prado gjorde till en global mambohit, "The Mambo Craze".
"Guaglione" betyder något i stil med "pojkvasker", napolitanskt slanguttryck, i vänligt överseende anda. Låten handlar om hur mer mogna män och kvinnor skojar med en ivrig tonårsgosse, slyngeln förmanas att inte fåna sig och tro att han kan imponera på vuxna kvinnor. Man riktigt hör ".. spring hem till mamma, pojkspoling..". Träffsäkert.
Några versioner, Connie Francis, med sensuell avspänd frasering, wow..
Den här kroatiskan, Anica Zubović, har en imponerande smäktande röst också, fina clips från gamla Neapel
Nino D'Angelo, från 1996
Kompositören är enligt uppgift Giuseppe Fanciulli, fast melodin är traditionellt napolitansk. Texten är skapad av "Nisa" ett Nom de Guerre för Nicola Salerno, som också skrev texten till den här sången i "The talented Mr Ripley". Träffsäkert exempel på en osund man crush. Den låter annars påfallande lik.
En av mina favoriter, Dalida som jag nämnt tidigare, har gjort en fransk version, "Bambino", nice..
"Guarda Che Luna"
OK, nu avviker jag från ämnet ytterligare.., men när man nu ändå är inne på italienska latinomusiktraditioner, så kan jag inte motstå Fred Buscaglione och hans "Guarda Che Luna" från 1959, tango?
Man hör hur den inleds med Beethovens "Månskenssonaten"..
Beethoven igen...
Så jag slänger väl in den gamla godingen också, över 200 år på nacken och fortfarande lika stillsamt kraftfull.., Daniel Barenboim...
Beethoven har jag ju nämnt förut.
Avslutar med lite tidig Fellini, italiensk mambo street dance från "Le Notti di Cabiria". I Italien kan man inte spela över...
.... i alla fall verkar dyker han upp varje gång man googlar efter citat om dans, vad är det frågan om här?
En dansande filosof, what? Måste undersökas.
Jag är ingen expert, men det är märkligt förtalad man. Ogillade allt tyskt, tyckte själv han var polack, mot all gruppmentalitet. Sen fastnade ett gäng nazister för några catch phrases tagna ur sitt sammanhang, långt efter hans död.
För eftervärlden blev det visst praktiskt att skylla på honom, fast han skrev om "übermensch" i singularis, och aldrig för ett ögonblick skulle ha sympatiserat med några nationalsocialister eller fascister, suck...
Brukar skadeglatt nämnas att han blev "sinnesjuk" - hallå... hjärntumör.., sånt mår man inte bra av.
Av det lilla jag läst ser jag vissa insikter och ett bittert sinne för humor. Och så gillade han dans och musik, förlåter mycket.
Vanligaste missförstånden om den stackarn reds ut hyfsat här, värt en läsning.
Nietzsche om dans..
"And we should consider every day lost on which we have not danced at least once"
"I would believe only in a God that knows how to Dance"
"Dancing in all its forms cannot be excluded from the curriculum of all noble education; dancing with the feet, with ideas, with words, and, need I add that one must also be able to dance with the pen?"
"I do not know what the spirit of a philosopher could more wish to be than a good dancer. For the dance is his ideal, also his fine art, finally also the only kind of piety he knows, his "divine service"
Nietzsche om konst och kultur..
"Art is the proper task of life"
"In music the passions enjoy themselves"
"Without music, life would be a mistake"
Nietzsche om annat, som kan ha med salsa att göra, kanske eventuellt ....
"Convictions are more dangerous foes of truth than lies"
"Go up close to your friend, but do not go over him! We should also respect the enemy in our friend"
"Great indebtness does not make men grateful, but vengeful; and if a little charity is not forgotten, it turns into a gnawing worm"
"He that humbleth himself wishes to be exalted"
"He who has strong enough why can bear almost any how"
"Hope in reality is the worst of all evils because it prolongs the torments of man"
"If there is something to pardon in everything, there is also something to condemn"
"Many man fails to become a thinker for the sole reason that his memory is too good"
"Many are stubborn in pursuit of the path they have chosen, few in pursuit of the goal"
"People who have given us their complete confidence believe that they have a right to ours. The interference is false, a gift confers no rights."
"Talking much about oneself can also be a means to conceal oneself"
"The demand to be loved is the greatest of all arrogant presumptions"
"The desire to annoy no one, to harm no one, can equally well be the sign of a just as of an anxious disposition"
"The doer alone learneth"
"The future influences the present just as much as the past"
"The man of knowledge must be able not only to love his enemies but also to hate his friends"
"The most common lie is that which one lies to himself; lying to others is relatively an exception"
"There is not enough love and goodness in the world to permit giving any of it away to imaginary beings"
"Whoever despises himself nonetheless respects himself as one who despises"
Tänker inte sätta mig och läsa alla hans böcker, och kan inte påstå att jag med säkerhet fattar vad Nietzsche menar med sitt vurmande för dans.
Hade ju varit skoj om han visat sig vara någon som faktiskt dansade, men.., för att nu höfta till något om hur jag tror det ligger till..
... hans yttranden om dans är en metafor.
Att han rent intellektuellt ser dans som den kulturform, det mänskliga uttryck som starkast representerar en människas individualitet, "själ" och personliga passion, och att det är denna passion som är det viktiga för att man skall kunna åstadkomma något här i världen - by any means necessary.
... han passar också på att ge en känga åt kristendomen och andra monoteistiska religioner, som han tyckte förtryckte vår mänskliga drivkraft, slösade bort den på vördnad, fruktan och kärlek till hjärnspöken.
En arg man, som vill frigöra människor, så att de inte tror på vad de blir tillsagda. Hjärntvättade som vi alla blir från födseln, oavsett samhällssystem.
.. han såg sitt skrivande, sitt tänkande, som en form av dans med sin omvärld och eftervärld, något han ville och måste göra, en passion.
Dans är kommunikation, och det här var en man som kommunicerade, med känsla. Han hade klart för sig att man inte når fram till andra, eller sig själv, bara med logiska argument. Det krävs nåt mer.
OK, blev lite tungt det här.. jag kollar om människans bästa vän, Advice Dog, har nåt att komma med..
Det var på New York-klubben Palladium (1947-1966) som "The Mambo Craze" startade, värt att se den här dokumentären och få ett grepp om vad det handlade om.
Den tidens kändisar hängde där, sin tids "Studio 54"
Har klippt ur dansklippen, Mambo, ur den halvtimmeslånga dokumentären till sisådär nio minuter. Lägger kanske in mer info allt eftersom. Så dansade man på 50-talet, bildning, danshistoria!
Jag tog med en del klipp från den nutida show filmen utgick från, som jämförelse med 50-talsdansarna. Originalen dansar bättre. Kanske var de bättre dansare, eller så är det bara Millie Donay som kan dansa som Millie Donay. Skillnaden mellan att försöka efterlikna och att göra något man utvecklat själv.
Den tidens mambopionjärer, Millie Donay & Cuban Pete, Marilyn Winters, Augie & Margo och andra.
Millie Donay var Lindy Hop-tjejen som tog med sina dansmoves till Mambo, en av de som bör tackas för hur salsa ser ut idag alltså.
UPDATE.., råkade ramla på ett ansikte jag kände igen från filmen ovan, det måste ju bara vara den svarta killen 1:24-1:57. En mambolegend alltså, Andrew Jerrick...gillar hans stil. Dog nyligen, lite spooky med hans sajt som är igång, vem vet hur länge.
Hela filmen..
Del 1
Del 2
Del 3
"Tough Guys Don't Dance", sägs det ju.., bland annat i en extremt underskattad film regisserad av Norman Mailer, som ju också skrivit boken. Ingen gillade den utom jag.., well well...
Hur är det med den saken, jag tar och kikar på några tough guys ...
James Cagney
Innan världen blev färgsatt fanns ju klassiska filmgangstern James Cagney, ingen var tuffare, och han kunde dansa.. en riktig "hoofer"
Chuck Norris
Chuck Norris är tuff, min googling efter honom gick så här, damned..
OK, jag ger mig på den punkten - Chuck Norris dansar inte, han slåss i takt med musiken.
Bruce Lee
Men Bruce Lee?
.. var ju tuff..
.. och visst dansade han. Innan han blev Jeet Kune Do-profet var han Hong Kong Champion i Cha Cha. That's a fact.
(UPDATE! Filmklippet är från Hong Kong-filmen "Darling Girl", 1957. En sjuttonårig Bruce Lee dansar med Leung Bo Ling. Året därpå vann kronkolonins Cha Ca-mästerskap)
Andra tuffingar..
Patrick Swayze
OK, alla vet att killen dansar men många kanske inte nödvändigtvis ser Patrick Swayze som en "tough guy". Men vadå, "Road House", en B-film man ju bara måste ha sett liksom.
Och låt oss inte glömma "Point Break", I rest my case.
Christopher Walken
Ingen kan vara coolare än Christopher Walken, som inte missar ett tillfälle att röra sig med självklarheten hos en äkta dansare. Den helt suveräna "King of New York" av Abel Ferrara... (Tänka sig, man ser Barack Obama längst till vänster, 22 sekunder in i klippet)
... och även som stilfullt åldrad ser man en professionell dansare som dominerar varje golvyta han väljer att ta i besittning.
För att återgå till inledningen.., uttrycket och filmtitlen kommer från en anekdot om hur maffiabossen Frank Costello var ute med sin unga snygga flickvän och tre berömda tungviktsboxare - Rocky Marciano, Tony Canzoneri och Tony Galente.
Frank krävde att de skulle dansa med henne, nervöst vågade dessa ärrade prize fighters inte annat än lyda.
När de sedan försiktigt föreslog att det kanske var hans tur att dansa med henne, skakade han bara på huvudet - "Tough guys don't dance"...
Kind of övertygande.., eller?
Råkade ramla över det här klippet, det lär vara det äldsta filmade exemplet på vad man nästan skulle kunna kalla kubansk salsa, eller "Casino" (jag är lite oklar över begreppen där).
Tydlig skillnad mot idag skulle väl vara, hmm.., de möts inte upp på femman i någon "kompression" som i en Guapea.
Hursomhelst .. vilken dansare!
Det är tydligen från "Tierra Brava", en mexikansk film från 1938.
(UPDATE! Det är det kubanska dansparet "Rene y Estela", berömda för sin rumba, fast man skulle nog säga att detta är någon sorts internationaliserad "Rhumba" som är starkt influerad av Son och diverse swingdanser för att verka alltför stötande på en internationell publik av blekansikten.)
(UPDATE IGEN! Killen heter René Rivero Guillén, hon heter Ramona Ajón, de var från Matanzas på västra Kuba. De var stjärnor under "The Rhumba Craze under 30-talet, och uppträdde på Världsutställningen i Chicago 1933)
Utveckling?
Många pratar om att salsa "utvecklas" och "förändras" med tiden. Jag tvivlar.., salsa verkar rätt så likartad sen 70-talet, är det i så fall något problem?
Visst, musiken har kanske förändrats - lite, men de gamla låtarna håller än. Om man nu ska prata dans- och musikhistoria.
Latinodans?
Salsa, i alla fall linjevarianten - nån sorts mixad kubansk/latino/Nyoricansk dans från slutet av 60-talet, en sammansmältning av flera latinodanser, swingrutiner och nordamerikanska danstraditioner.
En hel del intryck och moves från till exempel West Coast Swing och andra liknande danser som gett, tja.., kanske en amerikansk dans nästan lika mycket som en latinsk? Sorry latinos, jänkarna gjorde det igen.., eller nåt.
Hur som helst, misstänker att många blandar ihop egna framsteg med en allmän "evolution" i salsavärlden
Och så här ser exempelvis West Coast Swing ut idag, många moves från swingvärlden som har flutit in i salsa. Kan tänka mig att swingmänniskorna helt enkelt började dansa Mambo på 40- och 50-talet och tog med sig sina rörelsemönster rätt in i vad som blev salsans linjestil. Or what?
